Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”föredraga öfver silt lidande och sin nöd, om det komme lill
fttr-*hör inför Konungen sjelf, hvaroro de för Guds skull
ödmjokli-*gen bedja.£ De fremmande fogdarne, drifna af egendorasbegär
och girighet, trotsiga på sin makt och djerfva, emedan de
oslraf-fadt kunde begå alla våldsamheter, öfvade fremmande fogdars sed,
som, vane att herr6ka öfver nedtryckta, lill lifegenskap bragta
underhafvande, knapt ansågo bönderna för annat in oskäliga djur.
I Helsinglaud har fordomdags sjungits en visa, huru fogden på
Faxaholm spände fyra bönder för årder, sex for harf och åtta för
plog. Ännu visas i Gullspångselfven vid dess utfall i sjön Venern
tvenne stora stenar, dit fogden på Agneholm plägade niföra
tre-skaode bönder, för alt der i flera dagar låta dem plågas af
hunger och köld; dessa stenar håra ännu i dag namn af plågan eller
fängelse stenarne. Framför alla har Jösse Eriksson, länsherre
öfver Vestmanland och Dalarne, brännmärkt sitt namn i tidens
häfder. Sedan han utmätt böndernas dragare, så att de icke mer
knnde förrätta sina körslor och dagsverken, spände han bönder för
plogen och hafvande qvinnor för hölass. När de olyckliga
beklagade sig, låt han fast binda dera vid pålar; fem mdnner
upphängde han i rök. Man vet icke, huru långt förtrycket och ofriheten
kunnat gå, om detta tillstånd fortvarat ännu en menniskoålder.
Meo händelser, som ligga utom gränsen af det menskliga
förutseendet, kunna i ett ögonblick lätt gifva ål sakernas gåog en
annan vändning.
507. Sveriges allmoge hade väl lärt att tåla myckel, men
dock icke allt. Ehuru tidernas lopp frambragt många förändrade
förhållanden och många från utlandet införda nya rättsbegrepp
ville härstädes göra sig gällande, fortbestodo dock grunddragen af
de fornlida sederna och de förra samhålliga inråttningarne. Deo
fria odalmannarätlen qvarstod ännu i lagarne i sitt fulla
anseende, och ehuru mycket densamma kränktes genom flera tillfälliga
författningar, kunde denna åldriga rått döck icke utrotas, och
odalbondens ärfda medvetande deraf icke sköflas från honom:
egao-rieråtlen och den personliga säkerheten voro för honom tryggade
lagarne; dessa lagar kunde icke ändras, inga nya råtter införas
ulan menigheternas tillfrågande och med deras goda vilja; inga
gärder eller nya skatter kunde påläggas utan med deras samtycke,
som skulle utgöra dem; menigheterna deltogo Sjelfva i skipelseo
af råil, och efter val af dem skulle häradens höfdingar eller
domare och lagsagornas lagmän tillsättas. Stodo ån dessa
skyddsvärn för den medborgliga friheten vacklaode och varande likasom
försvunoa i storroarnes och hvälfningarues tider, så qvarlefde dock
i djupet af sinnena frihetens anda, och nyheterna kunde
aldraminst uttränga odalmannarålien, emedan hos folkmeoigheter något
fast inrotadt icke så lätt låter utplåna sig. De fria, sjelfsttndiga
böndernas antal var i Sverige ånnu stort, och de forntida land-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
