Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröto oeh i grund förstörde delta fogdenäste. Köpingshus, en
gammal borg i Vestmanland, nära intill staden Köping, delade
med Borganäs elt lika öde. Härifrån, sedan Vestmanlänningarne
förenat sig med Dalkarlarne, ryckte Engelbrekt till Vesterås, kom
ntan motstånd i besittning af slottet, höll här elt sammanträde
med det omkringboende frälset, understöddes af många ocb främst
bland alla af riddaren och riksrådet Nils Gostafsson (Puke)
till Rossvik, en gammal, gråhårig man af hög börd, fader till den
sedermera namnkunnige Erik Puke. Åt honom, Nils Gustafsson,
anförtrodde Engelbrekt Vesterås slott, och sedan han kraftigt
uppmanat alla att förena sig med honom till rikets befrielse från
fremmande fogdars förtryck, med fara för dem, som det icke
gjorde, att Sjelfva, blottstålda till lifvet, se sina gods och egodelar
8köflade, bröt han med hären åter upp och drog till Upsala, der
Uplänningarne *så af menigheten sora af frälset till stor mängd
voro honom lill mötes. Han framhöll för dem landets och
allmogens betryckta tillstånd och ändamålet med sitt förehafvande.
Han talade så högt, alt han hördes öfver hela hären. Här,
befinnande sig i hjertat af riket, och med löfte om allas enhälliga
bistånd att lossa riket ur träldomen, eftergaf han i samråd med
dem af rikets herrar, som voro här närvarande, en tredjedel af
pålagorna. På dagar derefter stod Engelbrekt med en mäktig här
framför murarne af Stockholm. En utlänning. Hans Kröpelin,
bördig från Preussen; var då höfvidsman öfver Stockholms slott
och lån, en ärans m^n, högt aktad af alla, emedan han i allt
Sitt företagande skickade sig tillbörligen och befordrade fred och
rtmja, så mycket i hani makt slod. På ett lagmansting i Sigtuna
år 1424 förklarade menige allmogen, att ingen hade mot honom,
hans fogdar och tjenare ringaste klago- eller käromål i
någrahan-da måtto. Icke mindre vackert år det vittnesbörd, rikets ständer
gåfvo honom år 1435, atl hao förhållit sig mol alla som en
trogen dandeman, sä alt riddare och svenner, klerker och lekmän»
köpsladsmån, bönder och bokarlar lacka honom allesamman för
god sammanvaro. Enkelt och hjertligt qväder härom Rimkrönikan:
The bpnder minde Hans tacka,
Mol rätt lät han dem ej beskatta;
Han gjorde dem nåd hvar han må (kunde),
The andre Fogdar gjorde ej sä.
Ehvar han hörde någre träta,
Gerna skilde han dem åt med rätta:
Thet löner honom Gud, som väl förmå.
Sådana loford, sällsynta i dessa tider, äro en heder icke blott för
den ädle man, som dem förtjente, men åfven för dem, som med
batet i hjertat till fremmande befallningsmån dock visste urskilja,
högakta ocb åra dygden och förtjensten. Den förres ädla
uppförande, de sednares tacksamma bemötande äro lika sköna drag f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
