Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle draga ut, och Engelbrekt blifva derac anförare. När hos
ell folk, såsom hos hvar enskilt, i högsta faran beslutet eo gång
är taget, eger ingen fruktan roera rum.
510. Sex och trettio år efter de nordiska rikenas före-r
ning i Kalmar, sedan Erik i ett och tjugu år efter Hargarelas
död ensam herrskat öfver de förenade rikena, uppbröt under
Engelbrekt Engelbrektssoos auförande en måktig Daleskara, utan
andra vapen än armborst och pilar, yxor ocb spjut, men hat och
förbittring i hjertaU Tåget gick till Vesterås, der Jösse Eriksson
bade sitt bögsåte. Han skulle dräpas, eller ur landet för*
drifvas. öfver hela riket spriddes i hast ryktet om denna
resning. Rådet, förskräckt håröfver, afftrdade genast några af sina
medlemmar, som på vågen mötte den församlade skaran innan
dess ankomst till staden och genom vänliga föreställningar jemte
försäkran om rådels medverkan till afbjelpande af menige
Dal-allmogens besvär förmådde Dalkarlarne att återvända bem. Dock
svuro de ed derpå, alt aldrig mer till Jösse Eriksson aflemna
någon skalt. Troligen ansågo råd»herrarne denna händelse för eo
snart förbigående storm; de dröjde, och hoppades alt förbittringen
skulle sagta sig. Jösse Eriksson förblef vid sitt länsdöme, och
emedan han sjelf ej vågade sig upp till Dalarne, sände han sina
tjenstekarlar att utkräfja skallen. Då grepo de förtörnade
Dalkarlarne åler lill vapen, gingo öfver DalHfven ocb redde sig att be*
lägra och nedbryta Vesterås slott. Ater hastade några af
råds-herrarne dit, och de ändtligen, för att afvända all olycka och slilla
den uppretade Dal-allmogen, fråntogo af egen myndighet Jösse
Eriksson länsdömet ocli till befallniogshafvande förprdnade en Grefve
Hans (bördig från Pommern eller Lithauen), hvilken åter satte sin
underfogde Melchior Giordson till länsman öfver Dalarne. Dalkar*
lame, nöjda med denna förändring, återvände bem, förväntande,
att ett tillbörligt straff skulle öfvergå den hatade Jösse Eriksson.
Hen något straff följde icke. Elt rykte utgick, att han begifvit
sig till Danmark, och att Konungen, af houom ännu mer upp*
retad, hotat, att lill Dalarne sända en höfvidsman, ännu argare
och hårdare ån Jösse Eriksson varit I denna oro, da bvar och
en lätt trodde, hvad han fruktade, grepo Dalkarlarne och med
dem Engelbrekt åter till vapen. Nu mer gålde deras uppbrott
icke blott en enda fogde; de ville ur riket fördrifva alla
fremmande befallningsmån och förr icke nedlägga vapen, in detta skett.
511. Inom Dalarnes eget område, icke långt från Gråde
färja, på en holme i Dalelfven, låg en stark och fast, med sten
grund fästad borg, på trenne sidor omsluten af elfven, på den
fjerde sammanhängande roed fasta landet genom en smal ås, som
med en djup graf var genomskuren. Bit, lill det si kallade
Borganäs, der Jösse Erikssons underfogde Johan Vale var
befallnings-bafvande, kommo Dalkarlarne midsommaraftonen år 1434,.ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
