Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna tid ett starkt fäste af samma namn belågei. Eo Dansk
fogde, Hartvig Flög, var höfvidsman derstädes och utöfvade öfver
det underlydande länet ell hårdt (örtryck. RekarUboerna, eo
manhaftig del af Södermanlands inbyggare, beslöto all låga mao
t»r has och jaga borl denna fogde. De voro modiga och starka
och ville Sjelfva niföra sio sak. Rykiel hade förkunnat Flög
landets resning, sloltens och fogdarnes öde. När ban derföre såg
sina egna förbiltrade underhafvande, en väldig, väpnad bondeskara,
hotande lägra sig för sloll el, förgick honom modet; han samlade
Ihop sina håfvor, lände eld på slottet och flydde till Stockholm.
Bönderna, tillfreds all på detta sått hafva blifvit af både med
fogden och hans näste, vände förnöjda hem. Den slora rörelseo
meddelade sig efterhand ål alla. Från alla håll strömade väpnade
bönder, modiga och raska bondesöner lill Engelbrekts läger.
Han ryckte från Stockholm upp till Nerike och lägrade sig för
Örebro slott. Maltis Keltilberg, äfven en ntlänning, var der
be-fallningsman. Han misströstade oro sin styrka och lofvade au
godvilligt nppgifva slottet, derest han inom sex veckor icke
erhöllo undsättning från Konungen. Engelbrekt, som icke ville
förspilla sin tid med en långvarig belägring, antog villkoret, bröt
opp och stod inom några dagar med sin här i Södermanland för
Nyköpings slott. Albrekt Slyke, höfvidsman på delta sloll och
till börden eo Mecklenburgare, intagen af lika misströstan och
fraktan, begärde ocb erhöll lika vilkor. Men icke så hans
broder Henrik Slyke, höfding på det argamla slottet Ringstaholm,
beläget på en kringfluten holme i Mol ala siröm och efter eo
sägeo bland landtfolket i bedna tider uppfördt af en
Vi-kingahöfding. Genom en bro bade slottet samband med fasta
landet och var i synnerhet från denna sida starkt befästadt med
stenmurar. Höfdingen, stolt förtröstande på fästets starka läge och
fasta murar, gaf på Engelbrekts uppmaning det trotsiga svar, att
hora jag in beter mig, skall du aldrig delta fäste kunna iotaga.
Men Engelbrekt, bedyrande, efter Rimkiönikans ord, ”alt bao
"inom sju dagar skulle draga honom dädan ut med håret,” lät
ftrst uppkasta en vall mot bron, alt belaga besättningen all
tillförsel och försvåra dess utfall, sammanlimrade sedan en flotta,
bygde derpå efter eget påfond ett torn, kalladt barfrid, som var
fem våningar högt, så atl det räckte öfver fästets murar. När
höfdingen såg det sig resande tornet, föll hans mod, och
Engelbrekt gaf booom fem dagars vapenhvila, emedao eo tillfällighet
naoade honom att oföriöfvadt ila till Vadsteoa.
518. En del af rikets rådsherrar, försatta i mycket
bekymmer öfver den allmänna resningen, bade samlat* sig i
Vadsteoa, för atl rådgöra med hvarandra. Engelbrekt sporde detta,
log till sig 1000 raska män, bröt upp, ilade och kom som eo
Ijoogeld öfver det församlade rådet. Han begärde och erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
