Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tnedlet af September månad, förnyades samma beslut, då rikets
herrar och män genom bref till konungariket Norrige, till
Hansa-sjöståderna samt flera Tyska Furstar bekräftade den gjorda
upp-sägelsen jamle framställande af de orsaker, som förmått Sveriges
rikes undersåter atl upphåfva sin trohetsförbindelse till Kooung
Erik. Eogelbrekt hade emellertid hastat tillbaka till Ringstaholm,
bekom slottet och insatte der en af rikets rådsherrar lill
höfvidsman. Stegeborg på en holme vid hafsviken, etl i Sveriges
håf-der namnkunnigt slott (409), tippgafs af dess höfvidsman vid
blotta ’åsynen af Engelbrekts bondehär. Detta slott anivardade
Engelbrekt lill Biskopen i Linköping, Knut Boson, och sedan han derpa
intagit och nedbrutit det nära intill liggande Rönö-slott, ell
gammalt fäste på Vikbolandet i skärgården, ilade han till
Söderköping, dil han stämt Östergötlands inbyggare, som villiga och med
hurtigt mod trädde uoder hans fana. Hår delte han sin här i
trenne hopar och bestämde tvenne af dem atl inrycka i Småland,
den* ena under Jösse Nilsson i norra delen af nuvarande
Kalmar lån, den andra ander Herman Berman i Sjelfva hjerta!
af förenämnde landskap; *jelf anförde Engelbrekt den tredje och
vände, sig till Nerike och Vestergötland. Af honom nppmanta,
rotade sig åfven Vermlånningarne tillsamman och bildade eu
serskilt skara under Peder Ulfsson. Med oförfärad! mod och i
fast föresats, att, gälla hvad det kunde, rycka rikets slott ur de
fremmande höfdingarnes händer, drog hvar och eo ut till sin trakt.
514. Då förmådde icke Rumlaborgs starka murar längre
skydda dess höfding Olof Snapp och knappt Bermans mensklighet
atl rådda honom ur de förbittrade böndernas händer. Eo half
mil från Jönköping, hårdt intill der Ru$qvarns ström faller in i
Vettern, på en hög backe, bevara ånnu förfallna, med skog
öfver-växta vallar, graf var och gnishögar minnet af detta mäktiga slotts
fordna låge och våldsamma förstöring. Besättningen blef lill
större delen nedergjord. Trullaborg och Piksborg, begge urgamla
fästen i Småland, del förra i Nykyrke, del sednare i Annersta
socken, jemnades så med jordoi, att knappt några lemningar säga
oss, hvar de legat. Då drabbade förstörelsen åfven den beryktade
borgen Agoeholm, som var belägen på en ö i Gullspångselfven,
mellan Vestergötland och Vermland. Edsholms slott i Eds
socken, på-en liten holme (kallad Slotts-ön), der ett. sund framgår
mellan Venern och dess vikar till Boresvik, delade ett lika öde.
I trenne dagar kämpades våldeligen för det starka Dalaborg, der
Dalbergs*ån faller in i Venern. Danska fogden sköt tappert med
bössor och pilar. Svenska hftfvidsmannen stormade förgäfves med
sin hop; mången ärlig man måste hita i gräset. Då svaro de
förbittrade bönderna, att de antingen skulle intaga fästet eller
ock alle slup a dervid. I detta beslut förnyade de stormen, och
Dalaborg, som det föregående åt hundradel t rotsat en liär af 10,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
