- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
664

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

radt, ett tåg icke mindre undransvårdt genom sin hastighet än
den utomordentliga ordning, som herrskade i den stora
bondebi-rea; i serskilta skaror genomtågade den våldiga hären landet,
men öfver alla hvilade Engelbrekt» anda; det var likasom en sjål
hade rört hela denna massa. Hvar och en lefde så trygg i sitt
hus som under den djupaste fred; ingen bonde klagade, atl ban
förlorat så mycket som en hönas vårde, såsom eo samtida krönika
£erättar; endast slottens egodelar sköflades, och en och annan af
de stora berregårdarne, serdeles Biskoparne*, torde våt åfven
blifvit tvungen att tillslåppa sina matförråd vid tillfallen, då brist
deraf för bondehåren uppstod. Stegeholm, ett vål befästadt slott
österut från Vestervik, vid inloppet af det trånga sund, som fran
Östersjön stiger upp lill Gamlaby viken (hvarvid gamla Vestemks
stad legat), detta slott, som manligen uthårdade sex veckors
be-lågring, var utom Stockholm det enda, hvilket ånnu innehades
af fremmande höfdingar. De öfriga hade dels, i synnerhet sådana
som för riket voro nyttiga (ill hamnarnes och gränsornas försvar,
blifvit antvardade till inlödda Svenska mån, dels blifvit nedbrutna,
afbrånda, förstörda, hvilken ödeläggelse förnämligast drabbade dem,
som inuii landet voro anlagda lill allmogens förtryck och
fogdar-nes vårn. I Augusti månad lemnade Engelbrekt Vadstena
herredag, i Oktober månad återkom han till Arboga och hemförlofvade
bönderna, som, stolta Öfver så många borgars fall och de
fremmande fogdarnes förjagande, nu trygga ocli glada återvånde Ull
sina hem.

510* Konung Erik hade knappt hunnit besinna sig eller
ftfvertånka de mått och steg, som borde tagas, innan hela Sverige
▼ar för honom förloradi. Hans fogdar och slottsherrar, somliga
med sina sammanskrapade håfvor, andre glada att blott hafva
råd-dat sig Sjelfva, kommo den ena efler den andra flyktande ttll
Köpenhamn; bådskap på bndskap om sakernas olyckliga gång
följde så tätt, att de synas alldeles hafva förvirrat Konungen.
Ändtligen samlade han en krigsmakt. Danskar och Tyskar giogo
med honom om bord på en flotta af tio skepp. Men Erik, som
merendels förelog sina sjöresor inpå sena höslen, var ock alltid
olycklig till sjöss. Äfven denna gång förföljde honom håftiga
stormar. Icke utan känbar förlust på skepp och folk anlånde
han lill Stockholm i början af November. Då ryktet förkunnade
Konungens rustningar för elt tåg till Sverige, hade Engelbrekt
genast låtit budkaflar utgå öfver hela riket, att man ur boset
skulle uppbryta lill hufvudstaden; och knappt hade bönderna upp*
hängt sina vapen på väggen, innan de vid första uppmaningen’
åter lika villigt nedtogo dem; från alla kanter af riket il«le
bopar till Stockholm, bönder ocb borgare om hvarandra, alla bor*
tiga och modiga, Hkasora de varit kallade till ett gåstabod.
Konungen var med sina trupper knappt landstigen, innan Engelbrekt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free