- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
675

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”handa”. Till ådagaläggande af silt allvarliga uppsåt atl vidblifva
den sålunda ingångna föreningen öfverlemnade Konungen nu till
en början Kalmar slolt till bröderna Bo och Bengt Stenssöner.
Man öfverenskom om ett nyll möle i Söderköping vid
Mikels-roåssan, då alla nu blott i allmänhet omtalta förhållanden till
fullo skolle ordnas, och Konungen på nyll högtidligen hyllas och
erkännas för Sveriges Konung. Erik begaf sig derefter lill
Gott-land. Han hade redan år 1411, likasom anande behofvet för sig
af en sista tillflykt, låtit derstädes uppföra ett starkt befästadt slott,
kalladt Visborg, hårdt intill Visby, invid hafvet. Trött af
ve-dervärdigheterna och motgångarne under hela sin regeringstid,
drog han sig undan stormarne i sina riken till delta slott, som
från denna tid blef hans stadiga tillhåll och Gottland hans
egentliga rike. Tilldragelserna i hans hufvudriken blefvo alltmer
likgiltiga för honom, så atl intet eller föga skedde af honom till
upprätthållande af sin kungliga raakl derstädes. Emellertid rustade
han sig, att komma till det beramade mölet i Söderköping. Men
såsom han alltid var olycklig på sina sjöfårder, öfverfölls han
äfven denna g§ng i mörkaste höstnatten af en förfärlig storm, som
skingrade hans flotta; många skepp förlistes, andra drefvos inpå
Östgötaskåren, ännu andra kastades in i Kalmarsund och
strandade på kusten af Öland; Konungens eget skepp förlorade sin mast
och måste vånda tillbaka till Gottland, hvar del stötte på grund
vid Karlsöarne; sjelf kom Konungen med nöd i land; skeppet
sjönk för hans ögon. Några af besättningen från de på Östgöta
skåren strandade skeppen bragte till Söderköping underrättelsen
om den ödelåggelse, som träffat Körningens flotta. Om
Konungen sjelf var lefvande eller död, visste man icke. Ett rykte
utgick öfver landet, att han var förgången.

5S8. Efter den i Kalmar slulna föreningen skulle
Konungen besätta alla slott och lån med infödda Svenska mån. De
Svenska herrarne beslöto, att denna med Konungen gjorda
dagtingan skulle gå fram, antingen Konungen vore lefvande eller
död, och till den ändan sammankallades de till Söderköping
stämda höfvidsmånnen öfver de ännu af Danska länsmän besatta slott
med tillsägelse alt afträda de borgar och lån, som de innehade.
Några efterkommo uppmaningen utan förbehåll, andra åter ville
först hafva visshet om Konungens öde, men åfven de gåfvo efter,
når Carl Knutsson hotade, alt vid fortsatt vägran på stållet
försäkra sig om deras personer. Då blef Carls svåger Nils Stensson
med lån rikligen försedd, icke heller bortglömdes Carls frände
Riksdrotset Christer Nilsson, åfven Erik Puke gynnades, Hans
Kröpelin erhöll Abo, för sig sjelf behöll Carl Knutsson Stockholm.
Men antingen kronans slott och lån icke räckte till ål alla,
emedan de voro många, som ville hafva understöd af
krono-ingål-derna, eller de framför andra gynnades, hvilka Carl Knutsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free