Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade menigheten klagomål öfver hård och tyrannisk styrelse,
kastade på Konuogen skulden lill all den nöd, som tryckte landel,
han hade fallil i kallen, indragit riket i långvariga krig, föraktade
alla goda råd, förtryckte både de andliga och de verldsliga. Dessa
beskyllningar gjorde på sinnena intryck. Då ingick Erkebiskopen
i domkyrkan i Upsala, nedlade sin staf och sin biskopliga skrud
framför högaltaret och S:t Eriks skrin, klädde sig i harnesk, satte
hjelm på sitt hufvud, band svärd vid sin sida, och svor att icke
återtaga den heliga skruden, innan lag och rått blifvit gällande i
rikel. Derpå anslog han på kyrkodörren en ordentlig
krigsförklaring mol Konungen, plundrade Konungens närmaste gårdar och
drog till Vesterås med en stark skara. Konungen, kommen lill
Östergötland, fick der tidning om det, som uppe i laodel föregick,
bröt då genast upp med 1400 man lill häst, h var ti II från
Stockholm ännu kommo 900, och ryckte fram till Strengnäs, tog der
silt hufvudläger, ulsatie vakter på Fogdön och långs Mälaren
mellan Strengnäs och Elgsund (fordom ett sand mellan Strengnäs
och Fogdön, men hvaraf några spår efter vattnets minskning i
Målaren uu mer knappt synas), hvarefter lian Mockan 3 på
morgonen låt folkel taga sig mal och gå lill hvila. Men så
välbetänkta dessa försigtighetsmålt voro, öfverraskades Konungen icke
dess mindre af Erkebiskopen, som natlen mellan den 8 och 9
Februari tågade öfver isen, öfverföll vaklerna och trängde så
hastigt in i sladen, all blott få af Konungens folk kommo under
vapen och han endasl hade 30 till 40 man samlade omkring sig,
dä han utanför staden vid Elgsundel blef af den erkebiskopliga
hopen angripen. Öfvermannad, slagen, sårad, flyende, kom
Konangen den 10 Februari om aftonen till Stockholm, ålföljd af en
enda sventjeuare. Atia da^ar derefter anryckle Erkebiskopen med
sin här och belägrade staden. Alla försök af Konungen all
komma lill daglingan med Erkebiskopen, hvilken förblef oförsonlig, voro
fruktlösa; Konungen manade borgerskapet till vapen, men fann
åfven hos detsamma föga trohel och slöd. Ran varnades för
stämplingar, som i staden mol honom förehades, och fann sig icke
mera säker lill sill lif. Då lål han föra större delen af sina
skatter om bord på sina i hamnen liggande fartyg, hissade segel
S:t Malhias dag den 24 Februari, anlände trenne dagar derefter
lill redden vid Danzig och blef i staden med slor åra mottagen,
Stockholms porlar öppnades för Erkebiskopen, rikels råd
församlade sig, gillade icke allenast allt, hvad Erkebiskopen gjort, men
förklarade honom äfven 6in tacksamhel derför och tillförsäkrade
honom fullkomlig ersättning, för hvad han af egna medel
påkostat till rikets bästa. Erkebiskopen sjelf firade som högtidlig den
dag, på hvilken han intågade i Stockholm. Från Danmark
åter-kommo Biskop Bengt, Gustaf Olofsson Stenbock, Thure Thureson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
