Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ban, aldrig förul af kyrkans fäder gynnad, blef na miodre än
någoosio af dem med våtbehag ansedd. Hos menigheten rådde
åfven missnöje. Christians (åla infall ocli ströfverier äo på den
ena ån på den andra orten, hans hotande krigsrusiningar, verkliga
eller förslålda, satte Carl i nödvändighet att beständigi skicka folk
till gränsen, och då han icke höll vArfvade liupper, måste
allmogen alltid uppbådas, ofia flera gånger om året, krigsfärder måne
Dlskrifvas, folket betungades och lefde i en beständig oro. Carl
följde Margaretas statskonst, atl genom inköp af fräls^gods öka
sin makt och sina ränlor, under det han Iillika derigenom
försvagade berrarnes, ly all rikedom denua tid beslod i jord, och
land-bönderna på Konungens hemman voro af honom mer beroende
Ad andra rikels inbyggare. Äfven detta i sin mon bidrog alt
vAcka missnöje bland landels store, ånnu mer, då, efter etl
all-månt rykte, Konungen sades samla skaller ocli hopa rikedomar.
Häriill kom, alt i trenne år efler hvarandra, åren 1455—1457,
inföll en hård missvåxl, i landel herrskade en oerhörd hungersudd,
sådan knappt varit i mannaminne, och d.» n>enigli<len från
ur-miunestider varit van lillskrifva sina Konungar, sasom upprnnne
af Gudarne, ej mindre de onda än (ic goil.i tMetoa, Ing redan,
likasom förul hans upphöjelse, nu åter lians l«ill förberedd i det
allmånua tänkesättet. Väl sökte Konungen under de hårda åreo
i möjligaste måtto skona allmogen. För hela tre år inneslodo
deras kronoulskylder, dels till en tredje- dels till en fjerdedel. Men
denna eflergifi var otillräcklig all lindra nöden, i synnerhet di
krigslungan på» samma gång drabbade landet.
55». Sådant var tillståndet i liket, då Konungen i början
af år 1457 efler rådets beslut rustade sig att sjelf återtaga Borgholm
och Öland från Danskarne, sedan Etik Eiiksson (Gyllensijerna,)
böfvidsman derstädes, blifvit tvungen dagiinga af brist på krut och
eldgevär. Men först, Söndageu efler Tju-rondedag Jul, gjorde Carl
ett slåiligl bröllop åt riddaren Nils Boson (Sture) och Brita
Ca r Isdo t ler (Bonde), den stolta riddaren Thord Bondes syster.
Prakten var stor, vålfägnaden härlig. Rikets alla förnämsta
herrar, bland dem äfven Konungens gamla ovänner voro på denoa
fest församlade. Erkebiskop Jöns Bengtsson och Biskop Sigge
suto Konungen närmast och ”i ire dagar ålo och drucko ur
sam-”ma fat och bägare som Konungen sjelf, görande sig alla lustiga
"oeh glada som han, atl ingen kunde anoal af dem vånta An
för-”irolighet.’1 Nils Christersson (Vasa) satt dä vid Konungens bord
som Drols, Erkebiskopens farbroders son Erik Nilsson (Oxenstjerna)
skar och lade för alla råtterna. Alla belygade Konungen vördnad
och tillgifvenhet. Han uppdrog Erkehiskopen, all (ill det
förestående härtåget uppbåda allmogen i Upland. Sjelf drog Konungen
strax efter bröllopsfesten neråt landel, alt förbereda alla anslaller.
Erkebiskopen låt geoast utgå härbud, utspriddc bland den fdrsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
