- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
721

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»terna alt låsa Konung Carls bref vid förlust af sina gftll; lika

förbud utgick frän Körningen, all hvilken prest, som icke ville
uppläsa hans bief, eller befunnes alt hafva upplåst Erkebiskopens,
skulle anses för en förrädare och straffas derefter. Med tillhjelp
af Biskop Kettil och sina öfriga anhängare samlade Erkebiskopen
en här, drog till Stockholm och belägrade Konungen. Från
Fin-laud kom Erik Axelsson (Tott) med en betydlig förstärkning till
Erkebiskopens hjelp. Carl gjorde det motslånd, han förmådde*
En tiop Dalkarlar autågade till Konungens undsättning, men Biskop
Ketlil jemte Erik Axelsson ryckle dera till mötes och dels, genon%
föreställningar dels med vapenmakt förmådde dem atl återvfmda
hem; ånnu andra hopar af allmoge samlade sig åfven atl bistå deo
nödslilda Konungen; men sedan de sport, att Dalkarlarne
åter-våndt, tågade äfven de tillbaka. Carl, på alla sidor kringrånd ocli
öfvergifven, såg för sig ingen annan räddning ån atl (råda i
underhandling med Erkebiskopen. Del slöts mellan dem en förlikning,
till följd hvaraf med föigåtenhet på ömse sidor af det framfarna
och mol afirädelse fiån Carls sida af riket och kronan, roed
bibehållande likväl af konunganamn, Raseborg och Korsholm med
derunder lydande lån jemle ånnu några härad och gårdar i
Finland öfverlätos lill honom som lifslidsföi låning med frihet från alla
ulskylder saml till viss del åfven utån Ijensl, för alt kunna, betala
sin gåld. Men äfven i lians landsflykt förföljde hooom
prester-skåpets hat. Biskop Conrad i Åbo innehade Raseborg och villQ
icke upplåla del lill honom. Carl måste öfver hela sommaren
förblifva i ell Franci«kaner kloster i Aho, och hao, som burit
tvenne kronor och i norden varit deu rikaste man, var nu så fat—
alt han till Stockholms magistral icke kunde betala en skuld
af 50 mark. ”Vi äro, lliy vårr,” sade han, då del Iroddes om
honom, all han ånnu efterstiäfvade kronan, ”så farne från Sverige,
”all vi ingrn lust hafva alt återkomma.” Och i della sitt
nedtryckta tillstånd säges han sjelf hafva diklat dessa rim om sig: <
Aledan jag war Herre til Fuglewijk,

Så war Jagh bade mächtig och fiijk,

Men sedan Jagh blef Konung öfver Swea och

Götha landh,
Så wardl Jagh en arm och olyckelig man.

563. Den 30 Januari 1465 gjorde Carl sin skriftliga
af-sågelse af riket och kronan. Ocli då, efter samråd roed
Erkebiskopen och med bifall af honom, återtog Biskop Ketlil namn*
värdighet och myndighet af Riksföreslåndare. Men han innehade
denna makt nu blott några månader, emedan han redan i Augusti
samma år bortrycktes af den i Stockholm denna tid härjande
pesten. Då trädde Erkebiskopen sjelf i spelsen för styrelsen, *kref
och kallade sig: ”Vi Jöns med Guds nåde Erkebiskop i
Up-”sula, ock Sveriges Furste, och på tkenna tid Höfvidsman

46

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free