Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"ociI Riksens Föreståndare i SverigeHvilka planer hvålfde
sig i djupet af han§ själ, derom har han lemnal verlden i
ovisshet. Han knnde icke hafva glömt, alt för fä månader tillhaka
ban sulit som en förbrytare i tornet på Köpenhamns slott och
för sin frigörelse måst underkasta sig en botgörares förödmjnkelse,
och det år icke troligt, att denne man, som, eo gång
förolämpad, aldrig kunde försonas, någonsin mer hade för afsigt, att åter
upphjelpa Christian på thronen. På möten med Danskarne gaf
han sig väl anseende att vilja hnlla Sveriges krona Konungen af
Danmark tillhanda, men något steg tog han dertill icke och han
Ifven försåkrade det mot unionen fiendlligt stämda partiet i
Sverige, att hans afsigt aldrig vore att tillbakakalla Danska Konangen.
Han ville troligen som Riksfurste sjelf behålla styrelsen i sin hand,
och blott i del fall, han icke mäktade detla längre, eller han icke
utån Danmarks biträde förmådde uppehålla sig mot Carls eller
hvilket annat parti, ville han hafva Svenska thronen förbehållen
Konungen af Danmark. Ty mot Carl var hans hat ännu mera
outsläckligt, mera djupt inrotadt än mot Christian. Emellertid
kommo uppmaningar från Christian (ill Sveriges inbyggare att
sätta honom åter i besittning af riket och kronan, som honotn
rätteligen tillhörde, och han utfärdade i November månad bref,
hvari han utaft förbehåll och undantag tillgaf alla deras
förbrytelser, som deltagit i uppresningen mot honom. I Februari månad
det följande året 1466 sammanträdde i Franciskanernas
klosterstuga i Jönköping Svenska och Danska sändebud lill nya
under-haodlingar, men utan alt komma längre ån lill deu utslitna
bekräftelsen af den ”kårliga förbindelsen mellan rikena” och otsät*
lande af ett nytt möte, då allt närmare skulle bestämmas.
Ändtligen mot våren började Christian, som ditintills varit hindrad af
uppkommande oroligheter i Holsteiu, tillrusta sig för en krigsfärd
lill Sverige. Men då hade sakerna der redan tagit en annan
våod-ning. Erkebiskopen var nu icke mer i samma ställning som förut,
att kunna råda för kronan, såsom i den tid, då han af- och
tillsatte Konungar. Hans makt hade fått en stöt, hvarefter han
aldrig mer reste sig till sin förra höghet och inflytelse. För sent
vånde han sig åter till Konung Christian och sjelf äfven begaf sig
till Köpenhamn, för att kalla honom (ill hjelp. För sent för båda
kom nn denna hjelp.
504’ Första rörelsen till denna hvälfning och den
dödsstöt, derigenom tillfogades Erkebiskopens makt, utgick från en
man, hvilken, ehuru af honom misstrodd, han dock minst sf alls
fruktade. Då bodde nemligen på Penningby, en urgammal
sätesgård i Lenna socken i Upland, vid Vässby sjö, en fattig riddare
sf namn Nils Boson Sture, densamme, hvilkens bröllop Carl
Knatsson firade korl före sin »första landsflykt, en son af den orolige
No Stensson (Natt och Dag) och dotterson sf den förat omn&mnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
