Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Sture (496), hvilkens namn hao upptagit; han varen man
af rioga förmögenhet, men tilltagsrn, modig och ridderlig i
tänkesätt, hade såsom rådsherre deltagit i besluten, som gillat
Erkebiskopens i förvar tagande af Konung Christian, men lefde för
öfrigt på sitt gods slilla och skild fi5n de borgerliga oroligheteroa,
såsom vål imagen af hat till Erkebiskopen, men icke nog mäktig
att resa sig upp mol honom. Erkebiskopen misstänkte eller kånde
hans tillgifvenhet för Carl, stämde honom (ill sig och retade si
lejonet i sin kula.
Thet skeer opta al slora Vagna falla omkull,
Störta på en Tufva ther under är mull,
Ok en liten Tufva fäller en stoor Vagn n/der,
Ok the i Vagnen sittia falla och gifvas vider.
Si ioteder Rjmkiönikan i målande liknelse följderna af
Erkebiskopens steg. att utmanande kasta stridshandskeo mot den
obemärkta, ditintills af håfdeo föga kånda Riddaren. Nils Sture,
varnad, flydde öfver till Finland till Erik Axelsson på Vihorg, kom
derifrån iler ocli fann då sitt gods Penningby skö fl a rit af
Erkebiskopen. Di samlade lian folk, drog lill Gefle, fängslade Erkebiskopens
fogde och tjenare, borttffg hans hästar, sköflade haos skinnskatt
och aooat gods, bröt derifrån upp till Dalarne, väpnade der folket
med samma svärd och rustningar, han lagit från Erkebiskopen,
manade Dalkarlarne att gripå lill vapen och förklarade rent och
uppenbart sin afsigt, alt åler sälla den landsflyktige Carl på
thro-neo. Denna rörelse bragte sinnena åter i gåsning. Det spridde
sig ett rykte, kom ett anskri Öfver Erkebiskopen, att han ville hålla
riket Konung Christian tillhanda, och man ville se detta bevisadt
•f mötesbeslutet i Jönköping. Erkebiskopen försäkrade vål, alt så
icke var. Mao trodde honom icke, och detta misstroende ökades,
di han icke kom lill det i Nyköping i September månad
beramade möte, till hvilket äfven sändebud från Danmark voro kallade,
för att beslämma förhållandet mellan begge rikena. Denna tid
tilldrog sig, atl Tottarne, de så kallade Axelssönerna, söner af
Daoska Riksrådet och Marsken Axel Pederson, en rik och
mäktig man af urgammal Skånsk slägt, kommo i elt fiendtligt
förhållande till Konung Christian deraf, att han efler deras broder
Olof Axelssons död åler indrog de af honom innehafda rika
förlä-ningar och pantegods i Danmark. Erik Axelsson hade redan i Carls
första konungatid öfverkommit till Sverige, af honom blifvit
upptagen i rådet och satt till höfvidsmao först på Abo, sedan på
Nyköpings slott, men det Oaktadt sedermera en tid slutit sig till haos
fiender och öfvergått pi Erkebiskopens och Konung Christians
•ida; efter den af Christian skedda indragningen af panlegodsen
och fiörlåoingarne kom nu Eriks broder Ivar Tojt åfven Öfver
till Sverige; Erik Axelsson hade i sitt andra äktenskap till husfru
Helena Gustafsdotter Store, syster till Sten Sture och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
