Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slog Erik Nilsson ur fältet på gränsen af Nerike, undsatte
Stockholm och tvang Erkebiskopen att upphäfva belägringen. Han
flydde och förlorade under flykten en del af sina skepp. Nils och<
Sten Sture med 1,300 Dalkarlar slogo Erik Carlsson vid Vesterås,
Erkebiskopens parti dukade åler under på alla sidor, han sjelf
begaf sig till Oland, måoga flydde ur riket. I alla landskap, i alla
städer var en obeskriflig förvirring. Redan i första månaderna af
år 1457 kommo från Nils Slure och Dalarne sändebud med bref
till Carl i Finland, att vända åter till sitt rike. Men han
vägrade, fruktande, att tredje gången blifva tvungen lemna riket och
kronan: ”Herrskapet och allmogen i Sverige,” svarade ban, ”skrefvo
”oss till Danzig ju kosteliga lill, att vi skulle komma dem till
^undsältniog och de ville hålla oss vid fulla makt; huru
vi.der-”öfver foro och förderfvade vordo, det är eder velerligt. Fore vi
^nu så tidt in i riket med en föga hop och ingenstädes vela något
”hem eller kosl eller annal till, som vi och flera goda män kunna
”behjelpa oss med, utån komme vi att fara från bonde lill
an-”nan, då måtte vi hellre vara döde.” Ater kommo till honom
sändebud från Sturarne och Axelssönerna med uppmaning, till
bonom att återkomma. Det var, säger Rimkrönikan, bland
allmogen ett stort gny, att de ville hafva Konung Carl åter. Hau
kom då för andra gången från sin landsflykt och åter för tredje
gången intog thronen den 12 November 1467, af folket helsad med
glädje och fröjd och med stor ära mottagen. Man svor honom
ny trohet, han red åter sin Eriksgata, och ännu lika försonlig,
skickade han lill Erkebiskopen på Öland dennes broder Christer
Bengtsson, all till bjuda honom förlikning. Men den orolige
Prelatens dödslimma slog i det samma: han dog på Borgholm kort
tid efter Carls uppsligande på thronen. likasom han icke velat
Öfverlefva sin förhatliga fiendes säger. Det år om honom sagdt,
och kan med rätta sägas, att han varit de Svenska Konungarnes
på hans tid onda ande.
300. Hela riket erkände nu Carl, och alla dess slott voro
i hans händer, utom Axevalla, Kalmar och Borgholm. Derigenom
upphörde dock hvarken Danska Konungens anspråk eller de
inbördes oroligheterna. Ett möte utsattes åler. Men Carl, af förra
erfarenheter tillräckligt undervisad om arten och betydelsen af
dessa möten, vägrade sin stadfästelse af mötesbeslutet med dess
beståmmanden, huru allt skulle uppgöras vid etl nytt till
midsom-märsliden 1468 utsatt möle. Kriget uppblossade åter. Christian
inbröt med en här i Vestergötland att understödja Ivar Gren, som
innehade Axevalla. 1 hjertat af riket kämpade för honom Erik
Carlsson, Erik Nilsson, Trolte Carlsson med flera. Carl sjelf var
nära att blifva af dem tillfångatagen på en färd till Vadstena;
hans dotter, Ivar Axelssons husfru, Birger Trolle och ännu andra
af hans anhängare föllo i deras händer. Då lät Carl härbud utgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
