- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
726

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver hela rikel. Hao bad Sveriges inbyggare belänka, huru ofta
hao måst öfvergifva demr huru ofta de bedl hooom komma till*
baka; ville de icke vara Danska manna-trålar lill evig tid, skulle
de nu med goda vapen och en månads kost vara Nils Slure oeh
Dalkarlarne till mötes; han lofvade eflergifva tredjedelen af all
deras årliga skatt i nästkommande ire år, om de ville vara redo
mao ur nusel. Men den djerfve och öfvermodige Erik Carlsson,
mer troligen drifven af hämndlystnad, åo af någon kärlek till
unionen, bragte hela Vestmanland i vapen för Konung Christian,
samlade under sin fana alla* skogsgånga re och husvilla flyktingar,
som till stor mängd fuonos under denna oroliga tid, då så många
måst öfvergifva sina gårdar och hemman, slog Konungens trupper
vid Arboga, nedergjorde en annan hop vid Knutby kyrka i
Up-land, öfverföll och jagade på flykten vid Flötsuod nära (ill Upsala
Konungens höfvidsman Bo Carlsson Dj ure (broder (ill
Riksroar-sken Thord Bonde), lät på kyrkodörren i Upsala uppslå silt öppna
bref med uppsägelse af all huldskap och Irohet mol Konung Carl,
kallade sig ”Riksens Höfvidsman,” indref skatter, fängslade och
ihjelslog Konungens embetsmän; denne man, elt återsken af del
djerfva, högtsträfvande vikingasinnet, en bild i stort af riddarlifvel
i norden, skakade ännu en gång Carls (hron; stolt, modig och
stark, i medvetandei af sin kraft, blickade han upp på kronan oeh
skref lill sin husfru det märkliga bref, som Rimkrönikan omtalar
och uttyder i dessa rim:

Fel mig går väl i hand,

Under mig falla alla land.

Far nu vid ena goda Iröst,

Du ser mig en stor herre innan höst.

Fröjda dig af ära,

Mig hoppas Du skall i Sverige krona bära.

Förgäfves gjorde Carl alla försök alt vinna honom på sid sida.
Han äfven afslog det honom erbudna riksmarsksembetet. Oböjlig,
okuflig, tågar den stolta mannen djerft framåt. Carls enda ocb sis(a
hopp hvilade nu på Sturarne. Sten Sture ilade från
Södermanland att undsätta Vesterås, som belägrades; men i hans egen hår
spordes misstänkta rörelser, Erik Carlssons utskickade hade förledl
eo del af hans folk. Då Sture märkte detta, hemfnrlofvade han
större delen af sina trupper och drog till Dalarne. Dit drog åfveo
Erik Carlsson, alt nedslå Dalkarlarne, Carls och Sturarnes
trognaste och starkaste bislåndarne, i deras eget hem. Men der
dra*b-bade honom samma öde som Kooung Christian för få år tillbaka.
Han kom med nöd sjelf undan, fjortonhundrade pansar föllo i
Dalkarlarnes händer jemte en olalig mängd hästar och slädar.
Erik Carlsson fattade med återstoden af sitt folk åter stånd vid
OpphÖga färja; men der öfverföll Nils Sture honom med hela sin
makt, nedergjorde större delen af hans återstående hår och inja*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free