Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade hos dt öfriga eo sidan skräck, atl bondpigpr togp fångar»
och Erik Carlsson flydde sjelf oed (ill Kalmar. David och Christer
Bengtssöner blefvo gripna i Nyköping. Den inhemska upproriska
ligan var sprängd. Då inföll Christian i Vestergötland med en
stark hår atl upprätthålla ra o det hos sina ånnu öfrigvarande an*
hångare. Han belägrade Öresten och tågade app till Tiveden. Carl
skickade emot hooom Sturarne. Christian slagen, sjelf sårad,
drog med förlust hastigt tillbaka till Danmark. Genom dessa
segrar befåstades Carls t hron. Sturarne voro dess stödjestaf. Men
blott några månader hade Carl njutit lugnet, då han nedlades pi
sotesången. Han kallade till sig Sfen Sture, antvardade till honom
Stockholms slott och stad jemte Åbo och Örebro och uppdrog till
bonom att föreslå riket, men såges derjemte hafva gifvit honom
det faderliga råd alt aldrig eftersträfva konunganamnet, emedan
det begäret hade bråakt hans lycka och bragt hpnom i
mångfaldig nöd. Carl VIII Knuisson dog Tisdagen den 15 Maj 1470,
ett och sextio år gammal. Han jordades i Gråmuokarnes
klosterkyrka på Riddarholroen, der hans stoft hvilar.
507. Hvad som händer de flesta, hvilka under partifnlla,
oroliga lider föra riksstyrelsen, har framför många andra
vederfarits Carl Knutsson, att hafva på ett mycket olika sålt blifvit
framstäld för efierverlden. Det bör icke förundra oss, att den
samtida Ericus Ola i, Dccanus vid Upsala kyrka och Theologie
Professor, i sin krönika tecknar honom med mörka färger; Ctd
hade alltför mycket upprört mol sig presterskapel och stod i
alltför fiendtligt förhållande till Upsala domkapitels och kyrkas öfver*
herde, för att af en medlem ulaf samma domkapitel och kyrka
bedömas med oväld och full rättvisa. Författaren åter till den del
af Stora Rimkrönikan, som omfattar denna tid, ser hos Carl allt
i för mycket ljus. Vi hafva framställ tilldragelserna nnder hans
tid, sådana de med rådfrågande af förbemålla krönikor, jemförda
med andra samtida källor, med någon lillförlit kunnat uppgifvas.
Som Riksföreståndare lillvågagick han med raskhet och
beslutsamhet och upprätthöll sitt anseende, mäktig och fruktad; sam
Konung var han svag, eftergifvande, trodde eder och löften, tillgaf
förrädare deras brott, af fnrsonlighet, godtrohet eller fruktao, och
störtades. Utgången ur aristokraternas krets ocb genom dem
upphöjd till värdigheten af Riksföreståndare, sökte han åfven i dem
stödet och upprätthållandet af sin makt som Konung, ehuru
förändrad då hans ställning till dem var, handlade och
underhandlade endast med rikets herrar och råd, kallade till möten aldrig
köpstadsmån och bönder, försummade atl tillvinna sig folkets
hjer-tao, på sätt som de efter honom kommande föreståndarne af
riket, hvilka rigtigare uppfattade tiden och sin ställning till tiden,
och stodo fasta. Öfvermodig af sina framgångar som
Riksföreslio-dare9 utkastar han för sig vich sitt uppstigande pi thronpa stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
