Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter denna lid icke i någon af Sveriges rikes städer "o3gra
utländske skola sitta som borgmästare och rådmån eller annat
”märkeligt embele innehafva i staden, såsom stadsskrifvare,
tnll-"skrifvaredöme, utan hvar siad siyras af infödda Svenska män,
”som der hafva liggande grund.” Det hade inrotat sig en osed,
all vid en bondes död arfvingarne kommo och förde husen bort,
skiftade grunden i små delar och lade dessa i öde under sina
skattegårdar, hvarigenom kronans skatt förminskades och
allmogen deslo mer betungades; mot delta oskick utfärdades stringa
förbud, hvarigenom arfvingarne vid vile af 40 mark
tillförbnn-dos, alt fylla kronan sin skatt och ränta igen och bygga gården
så god eller bättre, än han förut varit hafver. Del stadgades
för lag, all den, som längst brukat och besutit en gård, sknHe
ega rättighet, alt de andra arfvingarne derur lösa, och de gamla
hemmanen icke sönderrifvas. Bönder och landbönder erinrades
om lagens stadgande (Bygn. B. c. £.), att en och hvar vid
sin gård skulle hafva humlegård af minst 40 stänger, hvarvid
humla växer, och lades derå böter af Ire ören Svenska för hvart
år detfa försummades. Byar och gårdar hade nnder de
föregående tidernas oroligheter kommit i Ödesmål; dessa började man nn
åler alt upptaga, och en författning utfärdades i följd deraf, horn
förhållas skulle, när de fordna egarne deröfver kommo i delo
med hvarandra. Till inre handelns och städernas upphjelpande
skulle frimarknader få hållas i städerna Kalmar, Söderköping
och Nyköping hvari år vid S:t Bartholomsei-tiden (den 24
Augusti), och denna marknad räcka i sex veckor, då alla andliga
och verldsliga, bönder och bokarlar, utländska och inländska fritt
egde alt köpa hvar med annan. Men mot landsköp förnyades
de gamla förbuden (440), dock så, att lill landsköp ej sknlle
räknas, hvad landsmännen för sitt behofs skull köpa, sälja, byta
livar med andra, såsom korn, fisk, smör och andra ätbara varor,
jern, stål och koppar, eller hvad annat det helst är, soui i
bondens bo växer eller faller, eller sådana varor, som Norrlänningar,
-Galer och Ölänningar föra i landet och tillbyta sig till sin
oöd-lorft och bärgning. Bätlre hästar af högre värde än sex eller åtta
mark fingo, riket till skada och utländska till gagn, icke föras or
riket vid 40 marks böter, och vid förlust af lif och gods intet
silfver eller något rikets myot utöfver hvad till rätta
lärepennin-gar tarfvades. Hvilken nedsmälte rikets mynt, skulle utao
misskund brännas. Sträng nppsigt anbefaltes öfver gnidsmederna i
riket, emedan i deras embete funnos de, hvilka förfalskade silfret,
sä att silfverskedar och annan deras geming, som kringspriddes i
landet och goda män af dem köpte, innehölle mer koppar än
silfver. Till åvägabringande af ordning och redbarhet i deras yrke,
stadgades för lag, att lödiga marken arbetadt silfver sknlle
inoe-hålla halffemtonde lod fiol silfver, galdsmederna dådanefter rara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
