Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flora branden, soro är 1702 förstörde ännu myckel annat al
dom-kyrkans ålderdomliga prydnader* Huru högt Jakob Ulfsson var
ansedd så af Sten Sture som af Rådet och af dem bågnades,
framlyser jemte af annat åfven af de rika förläningar, hooom
tilldelades; han nemligen erhöll i förlåning hela Nordmarken
i Vermland med alla derunder lydande bönder och landboer;
sedermera åfven hela Nor re botten med dess socknar Umeå,
bygdeå, Lö få o ger, Skellefteå, Piteå, Luleå, Kalix, Torneå och
Sar-kiiax med all deraf uigående konglig rånta; dessutom O la o da
härad i Upland samt en tredjedel af det nyligen uppfunna
Silf-berget i Films socken i Noruoda hårad.
570* Icke vanlig vishet fordrades, att i etl land, fullt af
manskraft, och i en lid full af partianda vaka på en gång öfver
ordningen och mot hotande fremmande list och mol måkliga store,
som icke gerna fördrogo öfver sig en herre ur deras krets. I börd
kunde Sten Sture måla sig med landets yppersta. Hans moder
var Brita Slensdolter Bjelke, systerdotter till Konung Carl
Knutssoo, och bans fader Gustaf Anundsson Sture till
Råfs-nås, Rydboholm och Angsön; dennes farfader åter var den i
Drottning Margaretas lid framstående Algot Månsson Sture,
hvilken åler räknade sina fåderne-anor upp lill den i Magnus
Lado-låses lid namnkunnige Vestgöta-lagmaonen Algot Bryniolfsoa
af Folkunga-ålt. Nyssoåmnde Algot Månsson var, så myckel maa
vet, bland Sveriges herrar en af de första som förklarade sig för
och hyllade Margareta, och sonsons sonen Sten Sture, deu sista
manliga åltlingeu af hans stam, år af Sveriges herrar den, som
starkast kämpar för upphäfvandet af det utaf henne knylna
före-ningsbandel mellan Sverige och Danmark. Med en krigares
egenskaper förenade Sten Sture åfven statsmannens i högre mått ån
någon annan af vår Medeltids styresmän. Han såg hela riket delad!
i tvenne stora låger, det ena landets slorborna slågter eller
åtminstone de talrikaste och mäktigaste af dem, tillgifna ett intresse,
som icke instämde med fäderneslandets; det andra, menigheleo,
i sin oskuld ocb enfald mon om rikets sjelfständighet och åra,
städse fårdig all utgjuta sitl blod för fäderneslandet, när fremman*
de hårar eller inhemska fiender gjorde faran ocb nöden stor.
Med den framfarna liden för ögonen, och med riglig blick
uppfattande den närvarande, var Sten Sture icke tvifvelaktig i valet
af dessa; han upptog och fortgick på den bana, som Engelbrekt
hade brutit, gjorde folkels sak till fädernesladets och på folket
stödde sin makt, kallade bönder och borgare lill de hittills
vanliga herremöten och framkallade i dem en motvigt mot
berre-och presteståndet. En nära 30-årig erfarenhet bevisade åfveo,
huru han efter rigtiga grundsatser bestämt sitt politiska
förhållande. I mangel afseende märkliga äro också de ord, som Kooung
Johan, kommande från Danmark, der man föga mer visste af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
