Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon fri, styfsinnad allmoge, och kallad af de Svenska herrarna
till hjelp mot Sten Sture, sade lill denne på Stockholms slott:
”Herr Slen, J hafven gjort ett ondt Testamente i Sverige, i thet
”J hafven gjort bönderna, som Gud hafver skapat till trålar, lill
”Herrar, och the som Herrar skulle vara, vilje J göra till trålar.”
Men de af Slen Sture följda styrelsegrundsatser logos till föresyn
af bans efterträdare, och från allmogens och konungadömels
samverkan och återföreningen mellan dem framgår Sverige ur den
hundraåriga förvirriogen med bevarad sjelfständighet mäktigt och
frilt. Man ser af Sten Slure, hvad ett råtlfram, manhaftigl sinne
med hjerta ocb hufvud och en fasl blick förmår åfven under
pröf-ningar, sådana han under sio styrelsetid hade att genomgå.
Herrarne i landet voro många och ville mångahanda; han hade ett
mål, och hans hemliga råd var i hans hufvud. Hans personliga
öfver lågsenhet ingaf aktning; ingen stolthet förolämpade; i allt
var något stort, redbart, fast; i allt värdighet, vishet, ordning.
Hans ord voro pålitliga, och hans vanliga ed: ”så visst jag som
”en årlig man förer tre sjöblad i milt vapen,” var fastare och
tillförlitligare än andras med de heligaste eder besvurna
försäkringar. Folket vördade i honom ej blott den oförskråckte,
krigs-kunnige hårföraren, men åfven rättvisans strånga handhafvare*
Han höll sträng uppsigt öfver sina fogdar, och låt dom gä mot
dem och sig sjelf, om råltmåliga klagomål framburos. Och långe
var bland Svenska folket etl lill ordspråk gånget tal, atl hellre
ville Herr Sten låta sill lif, ån se elt får bonden afhåndas med
orått. Då han kom i bondens bus, lielsade han med handslag
mannen, hustrun och barnen, lillsporde dem om deras tillstånd
och belsa ocb åt vid samma bord med dem. Han var derföre
äfven så allmänt älskad, att vid uppbåd af honom lågade man ur
huset, och det hette oro honom, atl han hade så många krigs-:
män, som inbyggare voro i riket. Adla hjeltar hafva folkels
bjertan i sin hand.
377. Men tidsskicket var sådant, och det onda så djupt
inmängdi i Sjelfva rikskroppen, all ehuru det af en ovanlig mans
klokhet och varsamma förfarande för någon lid kunde dämmas,
var det dock icke möjligt alt alldeles döda dess verkningar och
hämma dess utbrott.
378. Länen, ursprungligen gifna till underhåll för en
Konungens tjensieman med dervid förknippad skyldighet att göra
räkenskap för uppbörden, eller med förbehåll att underhålla ett
deremot svarande antal krigsmän (418. 492. 504), hade i
partistridernas lider, då på ena sidan hvaren af rikets herrar
sträf-vade alt omgifva sig med elt talrikt följe svenljenare och på den
aodra Konungen eller den styrande Rikshöfvidsmannen genom
rikare förläningar sökte förbinda sig de mest förmående männen,
under dessa förhållanden icke sällan växt lill en betydenhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
