- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Andra delen. Medeltiden /
746

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppsteg på Danmarks thron. Han förnyade sina företrädare* an*
språk, han såftom de lade å daga, att Danmark genom sina
bearbetningar var ander freden farligare än genom makt i öppen
fejd. Christian bade mao lärt kånna; Johan, den unga
Konungen, kände man ieke; ryktet förkunnade haos mildhet och
godhet. Äfven de, som icke voro bestämda anhängare af unionen,
men dock ansågo en närmare förbindelse mellan rikena önskvärd
och helsosam nnder en rättsinnig och god styresman; andra, som
dervid hade mera afseende på sig Sjelfva än på fäderneslandet;
öfverhufvud alla, hos hvilka icke såsom hos menigheten herrskade
etl beståmdi hat till Danska Konnngarne, glömde de förra farorna
oeh vände sin hog till den nya Konungen. Denna verkan på
tänkesätten i Sverige af Ihronombytet i Danmark blef af Sten
Sture icke obemärkt. För myckel varsam, alt bröstgånges sätta
sig emot den med ny ifver återväckla frågan om föreningen,
uppehöll han och fördröjde afgöraodel, så långe ske knnde:
ed ögonsjukdom afhöll honom fråo del ena mötet; vid etl annat
påstod ban, att Norriges fullmäktige åfven borde vara närvarande;
åter vid ett annat voro de Svenska fullmäktige icke försedda med
tillräcklig fullmakt; han äfveo, såsom det med sannolikhet
upp-gifvea, uppmuntrade i hemlighet Norrmännen att försvara sina
rättigheter, och år 1482 ingingo Sverige och Norrige en
förbindelse med hvarandra till ömsesidigt bistånd och upprätlhållande af
hvarandras ”fulla frihet, rätt och välmakt.” Men då Norrige kort
derefter erkände och hyllade Johan, de Svenska herrarne åfven
arbetade för etl slutligt afgörande, så mycket mer som Konungen
lofvat* uppfylla alla deras önskningar och åfven förbundit sig att
erkänna Sveriges rått lill Gottland, fann Steo Sture af tingens
oåterhålleliga lopp nödvändigheten alt omsider foga sig efter
detsamma, och ville* så mycket han förmådde, åtminstone leda, hvad
han icke kunde hindra. Man kora tillsamman i Kalmar i
September månad år 1483, då föreningen mellan rikena åter
förnyades, och Johan erkändes för Sveriges Konung på följande vilkor:
PHao skulle styrka den heliga kyrkan och hennes tjenare i alla
”henne och dem af Romerska Stolen och framfarna christna
Kon-”ungar beviljade och stadfästade fri- och rättigheter; styra och råda
”rike och land, slott, städer och län efter heskrifna lagar,
hand-”fästningar, friheter och gamla goda sedvänjor; regera rike ocb
”gårdar genom goda inländska mån och icke draga dem nigon
"vanbörding öfver bufvudet; i rådet skulle icke andra komina
"ån de, som voro rikets ädlingar, infödda mån af riddare och
väp-”nare, och ingen ny medlem intagas utan med samtycke af de
”öfriga; rikels slott och lån icke anlvardas till andra ån infödda
”Svenska mån efter rådets samtycke, och ingen från slott och
”län afsåttas, utan att de yppersta och båsta af rikets råd i den
”landsändan, hva* slotten och lånen belägna voro, på velerliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/2/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free