Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"på kyrkor, kloster, kterkeri, ridderskap, deras hjon, land eller
»ISO, undantagande då Konungen, faans råd eller sändebud i
rikets angelågenheter befunne sig på färder; h?arken Konungen,
”hans husfru eller barn skulle köpa eller panta något jordagods
”från ridderskapet eller frälsemän (emedan genom sådana köp
”och förpantningar ”förnidres Ridderskapit oc frålsil oc
formindz*-*sk«s rikesins thieniste”); ej heller ofri man få köpa något fritt
”gods (d. v. s. Ingen ofråtse man få köpa frålsegods); endast
”med rådets samtycke kan Konungen utfärda eller upphåfva
förebud, bekräfta eller utvidga fremmande städers och köpmäns
frister; all tull skall läggas efter silfvertal, att hålla myntet uppe
”med, och ingen fogde eller embetsman hafva rättighet att för
”tull taga kläde, salt, humla eller några andra varor, utan endast
”silfver; Kooungen eger icke makt att förminska eller förvandla
”rikeis mynt utan med menige råds råde; ingen skall kunna kallas
”eller stämmas att svara inför domare utom landet, utan enhvar
”stå till rätta inför rikets råd och sitt lands tillbörliga
domare; Konungen skall hjelpa Sverige till sin rätt till Gottland,
”när han i Sverige varder antagen för herre och Konung; han
*Vkall betala sin faders skulder; icke förminska kronans slott, läo
”aller ränta; icke draga fremmande krigsmakt in i landet; håffa
”sina bref vid full makt och icke gifva bref mol bref; troget och
”last hålla alla sina försäkringar, varande rikets män berättigade,
”derest Konungen i någon måtto handlar häremot eller mot lag
”och rått och han icke vill låta undervisa sig, alt då Sjelfva af
”egen makt afvårja det, och skola de icke anses, att derigenom
”hafva brutit mot den ed och trohet, de honom svurit hafva.”
Härigenom var således en viss rättighet gifven rikets herrar, att
af-siga sig honom som Konung eller med öppen makt motsätta sig
honom, når de i någon måtto trodde sig af honom förnärmade,
eller de kunde förebära någon kränkning af ofVanmålta
handfåst-oing eller konungaförsäkran, i håfderna känd under namn af
Kalmar recess, såsom varande i Kalmar öfverenskommen och
oppråttad. Det ligger af denna märkvärdiga handling klart för
ögat, hvarthån rådets och aristokraternas stråfvande gick, och hvad
egentligen det var, som fasthöll deras sinnen vid unionen.
Danmarks Konungar flkade efter förstorandet af sitt välde; Sveriges
herrar och råd åter efter förstorandet af sina rålligheter och
vinnandet af en ställning i samhället, som lade den verkliga makten
i deras händer; de, lika litet som Konungen, logoi något allvarligt
öfvervägande möjligbeten och medlen att kunna i veritligheten
uppnå och betrygga det mål, hvartill de stråfvade; på ömse sidor grep
tnan begärligt efter, hvad för ögonblicket kunde vinnas, obekmyrad
om följderna. Danmarks Konungar hoppades väl på framtiden,
så snart de vunnit fast fot, att småningom, vid sig erbjudande
tillfälle, med begagnande af omständigheterna, i godo eller ondo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
