Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Rotebro;*de, utan eldgavår och utan rytttri, öfverraskade af
en öfvad och krigserfaren fiende till häst och till fol, stridde med
sitt vanliga mod och gjorde segern långe oviss, men måste
slutligen efter en hård och blodig strid vika, sedan de förlorat flera
fanor och flera hundrade af deras kamrater stupat. Danskarne,
tågande efler den vunna segern åter tillbaka till Stockholm, buro
de eröfrade fanorna svajande framför sig. Deraf bedragen, gjorde
Sten Sture, som var okunnig om tilldragelsen vid Holehro, del
bestämda ulfallet. För sent upptäckte han sitt misstag. Han blef
mottagen af en beredd fiende, omringades af hela Danska
makten, förlorade mycket folk och hade sjelf varit förlorad, om han
icke störtat sig i Norrström med sin häst och inkommit på
slot-let genom en deraf vid strömmen liggande lönnport. Men Oaktadt
dessa förmåner på Daoskarnes sida, och ehuru äfven Elfsborg på
samma lid gick öfver, var utgången för Johan dock ännu ganska
oviss. Dalkarlarne hade icke vikit längre tillbaka ån en half
mil, då de åter slogo läger, och bönder samlades dagligen till
dem. Johan åter led brist på lifsmedel, inga trupper vågade han
utskicka till landsbygden, vintern tillslundade och de stora
krigsomkostnaderna, serdeles genom den höga aflöningen till de
vårf-vade fremmande trupperna, Öfverstego hans tillgångar. Han erbod
förlikning. Ännu var Sleu Sture mäktig till motstånd. Men haa
fann ntan tvifvel, att kampen med de inhemska fienderna skulle
blifva svår och göra hans dagar oroliga; han kände åfven för
mycket väl de Danska Konungaroes regeringskonst, för all ej se,
atl icke mindre Johans anhängare än den ännu vacklande delen
af folket skulle blifva bedragna i sina förhoppningar; dessutom
säker om menighetens tillgifvenhel, antingen han föll eller stod,
antog han den tillbudna förlikningen, men förbehöll sig sådana
förmåner, att han icke desto mindre alltid var fruktansvärd och
mäktig nog atl beskydda sitt fädernesland, når nöden del krafde.
Dalkarlarne i synnerhet ville icke nöja sig, ulan att han erhöll i
förlåning Vestmanland och Dalarne och blef deras höfvidsmån.
Men såsom låosherre öfver dessa landskap och delta folk var han
för mycket fruktansvärd, och i utbyte deremot erhöll haa i
förlåning på lifstid hela Finland, Vester- och Norrbotten, Nyköpings
slotl, östra ocb vestra Rekarne, Färingsö och Svartsjö jemte ännu
andra trakter, hvarigenom han blef den mäktigaste länsherre, som
i norden varit sedan Bo Jonssons tid. Han frikallades vidare från
all redogörelse för sitt riksföreståndarskap, från allt åtal för sina
gerningar; det förbigångna skulle vara alldeles glömdl.
586. Den 9 Oktober 1497 öppnade Stockholm sina
portar för Johan. Sten Sture gick ut till Konungens låger att
mottaga och beledsaga hooom till staden. Konungen frågade honom
skfimlande, om ban på slottet vål tillagat; Sten Sture pekade på
de bakom Konungen stående Svenska herrarne och svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
