Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nådige herre, det veta dessa bäst, som sti bakom eder; de hafva
”sjelfve bide bakat och brygi.” Bit allmint riksmöte utlystes,
till hvilket jemte medlemmar af ridderskapet, frålset ocb
presterskapet åfven tolf bönder af hvarje lagsaga kallades att infinna sig,
och efter sexton års väntan, S:t Katarina dag den 25 November
hyllades Johan offentligen som Sveriges Kooung, hvarpa
Erkebiskopen följande dagen saite kronan på bans hufvud i Stockholms
storkyrka (deraf nemligen alt biskopsgården i Upsala var förstörd,
föregick kröningshögtidlighelen i Stockholm). Femtio mån af
vapen dubbades till riddare, en högtidlighet, som varit länge och
högligen efterlängtad af de Svenska männen, emedan
riddarvärdig-heten endast af Konungen kunde utdelas, och egentligen blott
riddare kallades herrar och riddares hustrur fruar. Men
omkring laudet gingo tvetydiga rykten i afseende på Konung Johans
val, och att han af Sten Sture blifvit erkänd, förekom
menigheten nära otroligt, så alt rikets råd fann nödigt utsända bref till
alla landsorter med bifogade afskrifter af 1483 års Kalmar-recess
lill ådagaläggande, alt äfven Sten Sture derunder salt sill signet
och således redao för fjorton år tillbaka samtyckt lill Konung
Johans val. Man berättar, atl då Konungen efter
kröningsfestlig-helernas slui tillsporde en af sina Tyska hofmän, om något
fattats, denne svarat: inlet annat, än att, sedan Svenskarne blifvit
tillräckligt mätlade med konungamat, Konungen bordl tillkalla en
skarprältare och öfver en sidenmalta låta afclå förrädarnes
bufvu-den lill välförljent straff för deras trolöshet. Konungen, förvånad
öfver detta tal, svarade: jag ville hellre, alt du död vore, än alt
min ära skulle beflåckas med ett sådant brott. Och från deii
dagen skall Konungen aldrig hafva tålt denna man. Med lika
ädelhet afböjde Johan det våldsamma rådet af några utaf Sten Stures
inhemska fiender, hvilka i silt hätska hal lill honom gingo så långt,
att de ville se hans hufvud falla, en oförsonliglie!, hvaröfver
Danskarne Sjelfva förundrade sig och ogillande klandrade
Svenskar-nes beteende. Slurens fiender förnyade sina bemödanden,
Erkebiskopen fordrade upprättelse och ersättning för det öfvade våldet
på kyrkans gods, och man vet icke, när hos Johan sjelf äfven
uppväxte en hemlig fruktan för den mäktiga mannen, hvilken
utgången kunnat blifva, om icke Biskop Conrad i Strengnäs, ehuru
sjelf för ingen del Sten Stures vån, afrådl Kouungen från alla
våldsamma steg och föreställ bonom de farliga följder, som deraf
kunde uppstå; han säges hafva liknat Sten Sture vid etl gammalt
ägg, som, når det år helt, icke skadar någon, roen gifver, när del
krossas, en odräglig stank. Den utfärdade frikännelsen för Sten
Sture från allt ansvar för det, som under hans riksföreståndarskap
skedt vore, hindrade emellertid icke Erkebiskopen alt vända sig
till Romerska Stolen och derifrån ulverka tillåtelse ej bloll för sig
och Svenska kyrkans Biskopar, men åfven för andra Sveriges rikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
