Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*Hans (Johan II) varse -uppå i konungasalen på Stockholms
”slott, då han hade Sten Sture till gäst, och då var den unge
”Herrn till ålders på sitt femte år 7). Gick sä Konungen till
”och klappade honom på hufvudet, sägande: än blifver du en
”mårkelig man i dina dagar, hvar du får lefva” Johan anade
dock visserligen icke, alt denne samma gosse var ett af
Försynen utsedt redskap, att en dag tillintetgöra Unionen och
Danska Konungarnes hundra års fånga slt åfvanden och
ansträngningar. Han säg emellertid i honom en blifvande utmärkt
man, sporde efter hans härkomst och sJägt, och underrättad
derom, önskade han att taga honom med sig till Danmark,
för att uppfostras vid hans hof. Men Sten Sture, hvilken efter
de gamles säll 8) som fosterfader tagit den unge Gustaf under
sin värd och uppsigt, ville hafva den mycket lofvande gossen
för kommande lider bevarad ät fäderneslandet och uppfostrad
i Svenska tänkesätt, afböjde Konungens tillbud, förebar hans
ålder, såsom ännu för ung alt umbära sina föräldrars vård,
stack honom undan och skickade honom (ill hans föräldrar på
Aland, der Gustafs fader Erik Johansson då var Länshöfding.
År 1509, då Gustaf var på sitl 13:de år, sändes han af
sina föräldrar till skolan i Upsala att inhemta bokvett. Han
gick då klädd i rödt Engelskt och bar en silfverdart vid lifvet.
Man har om hans skolgång en gammal anleckning 9), der det
säges, att han var en lärd herre, så att han salt in secunda
classe Upsaliae. Då var en Dansk man af namn Ivar
skolmästare derstädes. Det blef för honom anmäldt, att Gustaf vid
ett tillfälle sagt: ”Se, hvad iag vill göra, jag vill draga upp i
”Dalarne och få Dalaboerna ut, och slå Julen på näsone”. Då
gaf Mäster Ivar honom stut. Gustaf drog ut sin lilla dart, högg
ned genom (Curlii) Alexandrum, som då lästes, och sade:
”Hej, jag tör gifva dig och din skola tusan — —,” gick
dermed ut och kom der aldrig mer 10). Ännu långa tider
der-efter har folket vetat berätta om hans utfärder i nejderna kring
Upsala, huru han med sina kamrater helst vandrat ut till
Qvarneboda, äfven gästat i Vänge och Björklinge prestgårdar
samt varit med på vargskall, jagat och varit lustig.
Ai«I5I4, en blomstrande yngling i sitt aderlonde år, blef
Gnstaf upptagen i Sten Sture den Yngres hof. Här i umgänge
med gamla, förfarna män lärde han ridderliga seder. Serdeles
lärorika för honom voro samtalen med Sturarnes gamla,
trofasta vän Hemming Gadd, som berest fremmande länder,
samlat ‘många kunskaper och mycken menniskokännedom. Han
gjorde honom förtrogen med fäderneslandets forntida öden,
förtäljde gamla händelser, gaf ynglingen många lärdomar och
lät i sina samtal sitt misstroende och sitt brinnande hat till
Danmark utblossa 11). Sturarnes hof var öfverhufvud den skola,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
