Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der Gustaf lärde att älska sitt fädernesland, att kämpa, strida,
arbeta för dess väl och hos sig stålsätta tankarne, att genom
ståndaktighet och mod alla faror blifva besegrade. Deras
föredöme qvarlemnade djupa intryck i ynglingens själ. Han var 20
år gammal, då han påklädde sig harnesk och hjelm, och först
vid Stakets belägring, sedan vid Vedela och Dufvunäs under
Sten Stures ögon deltog i striden mot rikets fiender.’ I slaget
vid Bränkyrka förde han det Svenska hufvudbaneret. Sedan
gjorde han med Riksföreståndaren täta utfall från Stockholm
mot det Danska lägret 12). Krönikan skildrar honom under
dessa åren med följande ord: ”1 marken (på slagfältet) var han
”frimodig, dristig och mannelig nog, men bland godt sällskap
”och lag, der var han med höfliga skämt lustig, i snack och
”tal alla andra öfverlägsen, så att han kunde göra dem alla
”lustiga och glada med sig, och der han skulle handla och tala
”om något, som högvigtigt var, så visste han med besked och
”sådana skäl föra det fram, att det hade anseende med sig,
”och man hörde honom gerna”.
De största män hafva icke sällan varit de, som, pröfvade
af motgångar, i mångahanda nöd lärt känna sig Sjelfva och
menniskorna. Det är i brottandet med partier och faror, de
utvecklat sina mest lysande egenskaper. Gustaf Eriksson var,
såsom vi sett, en bland de sex Svenska herrar och män, hvilka
af Christian på förrädiskt sätt. som fångar bortfördes till
Danmark, hvarest de insattes hvar på sitt slott under sträng
bevakning. Gustaf antvardades till Erik Eriksson (Baner), som
hade i förläning Kallö slott på norra Jutland nära till staden
Aarhus. Han var genom aflägsen skyldskap Gustafs frände,
förpligtade sig hos Konungen till ett högt vite, om hans fånge
undankom, tog honom med sig till sitt slott, till sitt bord och
behandlade honom öfverhufvud väl, så alt det tilläts honom,
att efter eget behag gå omkring. I början åtföljdes han alltid
af en dräng på sina spatserfärder kring fölten vid Kallö slott,
på jagt och till kyrkan, men sedan, då man vant sig att räkna
på hans goda, ärliga uppförande, lemnades honom mera frihet.
Hans dagar härstädes voro dock sorgliga och tunga. Honom
behagade mindre den tarfliga föda, som vankades vict Baners
bord, der hvardagligen han hespisades med salt kött, surt öl,
härsk sill och svart bröd. Men vida mindre detta än tanken
på fäderneslandet fördystrade hans själ. Han hörde berättelser
om oerhörda tillrustningar mot Sverige. De unga ädlingar,
som voro i Baners tjenst, andra som kommo dit från
Konungens hof och omkringliggande orter, förde mot Sverige
ohöfvi-ska tal, fröjdode sig i förhand öfver framgången af det stora
härtåg, som nu skulle företagas, och den frukt man deraf ville
skörda. Man skulle, sades det, baltre akta sin fördel, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
