Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intet, som kunde främja Danskarnes framgång; Stig Hanssons
dotterson, Brun Ben"gtsson, var Konungens trogne
befall-ningsman öfver Bergslagen och Dalarne, och hans måg Arendt
Persson eftergaf icke sin slägt i tillgifvenhet för Konungen.
Till denna krets kom Gustaf. Okunnig om sakernas
förhållande förtrodde han sig öppenhjertigt till Arendt Persson såsom
en gammal vän och bekant; de hade varit skolkamrater i
Upsala, och de hade gemensamt strid t under Sten Stures fana.
Arendt Persson mottog honom med mycken välvilja, afhörde
hans berättelse med deltagande, utforskade hans afsigter, ingick
i hans förehafvande, försäkrade honom om ett kraftigt bistånd,
och artvistc honom ett rum i loftsbyggnaden på gården, der
han kunde (rygg och säker uppehålla sig. Gustaf lade sig
förnöjd att hvila. Arendt Persson lofvade fara till grannarne
och utforska deras tankar. Han for till sin granne Måns
Nilsson och underrättade honom, huru han hade den man
i sina händer, på hvilken Konungen satt ett högt pris; de voro
nu vissa om rofvet. Men Måns Nilsson tänkte ärligare; han
ville icke hafva sin hand med i denna gerning. Arendt
Persson begaf sig då genast bort, och körde förbi sin gård fram
till Konungens befallningsman, Brun Bengtsson på Sätra. De
togo genast sina mått, samlade tjugu man och rustade sig att
följande morgon gripa mannen. Men Försynens hand vakade
öfver Gustafs hufvud. Arendt Perssons hustru, Barbro Stigs*
dotter, då hon såg sin man strax komma tillbaka från Mäns
Nilsson och köra fram om sin gård till Konungens
befallningsman, anade hans afsigt. Hon fattade medlidande för den
olycklige ädlingen, som skulle blifva ett offer för hennes mans
lömskhet och trolöshet, gick till hans rum, underrättade honom om
faran, skaffade honom undan, det fortaste hon kunde, och
rådde honom att vånda sig till den redlige prestmannen i
Sverdsjö. Då Arendt Persson om morgonen återkom med
Konungens befallningsman och hans karlar, blef han högst
förtör-nad öfver Gustafs flykt, misstänkte sin hustru och skall sedan
aldrig hafva tålt henne 17).
Då Gustaf öfver fjärden Runn kom till Korsnärshyttorna,
har han der inträdt i en hytta, Sandvikshyttan kallad, och
frågat om vägen till Sverdsjö. En half mtl hilom Sverdsjö kyrka,
gick han in i Akersgården i BengUheden och begärde herberge.
Bondhustrun derstädes bad honom då göra något, sägande:
ungkarl, gör mig några korfstickor, medan du har intet
annat att göra, hvartill han svarade: inte kan jag göra edra
pölsepinnar. Kommen till Sverdsjö prestgård, har han, efter
de gamles berättelser, äfven derstädes tröskat på logen med de
andra drångarne, för alt, innan han yppade sig, utforska herr
Jpens (så bette prestmannen) sinne och tankar. Denne var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
