Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen sin herres vådliga tillstånd, tänkte på sig sjelf,
begagnade tillfället vid farten öfver Kolsunds färja mellan Söder- och
Vestmanland, och rymde bort med sin herres väskor, hvari
hans medförda saker lågo förvarade. Gustaf skyndåde genast
efter rymmaren, det mesta han förmådde, hann honom äfven
och återtog sina saker, men drängen undankom och flydde till
skogen. Ensam fortsatte Gustaf nu sin väg. Uppkommen till
Bergslagen, aflade han i en bondgård sin vanliga drägt,
antvar-dade sin medförda egendom och sina kläder i bondens förvar,
afklippte sitt hår på Oalkarlsvis, klädde sig i Dalakläder, tog
en trind hatt på hufvudet, en yxa på axeln och vandrade som
de andra bonddrängarne kring bygden att söka arbete.
I denna drägt och detta ärende kom han vid
Anders-mässtiden till en rik bergsman Anders Persson på
Rankhytta, en gård i Vika socken af St. Kopparbergs län, tvä mil
från Falun. Der tröskade han på dess loge för dagslön 16).
Men hans sätt, hans skick, hans hela till vägagående röjde, att
han ej var van vid detta arbete, utan någon helt annan än den,
för hvilken han utgaf sig. I synnerhet fäste en piga på honom
mycken uppmärksamhet; hon blef varse en sidenkrage, som
framstack undan jackan, hvaraf hennes misstankar ännu mer
ökades, och hon gaf sin husbonde del deraf. Anders Persson
tog fremlingen afsides, betraktade hans ansigtsdrag och
igenkände honom, ty de hade på samma tid varit vid Upsala lärosäte.
Gustaf berättade honom sitt öde och hvad i Stockholm sig
tilldragit, begärde hans råd och uppmante honom till verksamhet.
Men bergsmannen, befarande deraf skada och förderf, vågade
ej skydda flyktingen, ännu mindre vara den förste, som
understödde hans vågsamma företag. Han rådde honom att hastigt
förfoga sig från en ort, der han ådragit sig uppmärksamhet,
vända sig till Arendt Persson på Ornäs, begifva sig längre
uppåt landet, och ofta ömsa ställen.
^Gustaf gick om natten öfver Lillelfven vid färjestaden
mellan Vika och Thorsångers socknar; den nyss sammanlupna
isen brast under honom, och han föll ned; men stark och vig,
kastade han sig genast åter upp, vände sedan om till
fårje-stugan, der han Öfver natten torkade sina kläder, och kom
följande dagen till Ornäs, hvarest en ännu större fara hotade
honom. Ornäs, en gammal herregård, ligger i Thorsångers
socken, en mil från Falun, på en högländt udde, vid en vik
af fjärden Runn. Dess innehafvare, Arendt Persson
(Örnflykt), var genom frändskap förbunden med
Svinhufvud-släg-ten, som här var talrik, mäktig och bevågen Danskarne. Otto
(Svinhufvud), högt, lillgifven Christian, var Biskop öfver
Da-larne; vhans broder Christofer Olofsson var en myndig
bergsfogde; deras svåger Stig Hansson (Diekn) försummade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
