Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mare, utan fästningar och utan värfvade truppfer, endast i
spetsen för en enkel, modig bondeskara, väpnad med pilar och
bågar, spikklubbor, hillebårdar och spjut. Men grundvalen för
hans styrka var folkets moraliska kraft, och verldshistorien bår
rika vittnesbörd, att denna varit mäktig besegra de
fruktansvärdaste motstånd.
I Mars månad år 1521 bröt GHstaf upp med 400 man
till Kopparberget, tog till fånga bergsfogden Ghristofer Olofsson
(Svinhufvud) med flera Christians anhängare, indref Konungens
afrad och plundrade Danska köpmännernas bodar; de kläden,
der funnos, delte han mellan sina lifknektar och fotgängare;
af sidentygen gjorde han fanor; matvarorna skänkte hän till
Dalkarlarne; guldet, silfret och penningarne använde han till
sold åt manskapet. Delta första lyckliga tåg eldade folkets mod,
frän alla håll strömmade krigare till hans läger. Inom några
dagar hade han en här af 1500 man. Med denna styrka drog
han åter lill Kopparberget, kom dit på en Söndag, då allt
folket var i kyrkan, höll efter gudstjensten samspråk på
kyrkovallen med bergsmännen; de lofvade honom ett kraftigt bistånd
och svuro honom med uppräckta händer huldskap och tro.
Sedan skrefvo de gemensamt med Dalkarlarne till de gode män
i Helsingland och manade dem, ”att låta sig finna trofasta
Svenska män till att afvårja Danskarnes öfvervåld och tyranni, som
”snart skulle sträcka sig till hvar mans dörr, så att intet annat
”stod till förmodande, än att alla husen i Sverige skulle
uppfyllas med enkors och faderlösas suckar och gråt, med mindre
”de icke i tid och timme ville gripa till värn och bevisa sig
”manligen, såsom deras fäder de fullhjertade Svenska män
tillförne gjort hade, och var nu god förhoppning, alt dem
un-”der den loflige höfvidsmannen Herr Gustaf Eriksson, den Gud
”hade dem som en gnista af den lofvärdiga Sveriges ridderliga
”blod igenlöst, skulle seger och framgång vederfaras.” Gustaf
skref äfven sjelf till dem med en lika uppmaning. Men
Erke-biskop Gustaf Trolle hade likaledes, så snart han sport att
Dalkarlarne voro i rörelse, skickat lill deras grannar Helsingarne
en förmaning, att förblifva sin lagkrönle Konung trogna och
icke göra sig delaktiga i Dal-allmogens uppror. Således lupo
der tvenne budkaflar, den ena i ena socken, att bönderna skulle
komma tillsamman att låta sig föreläsas Gustaf Erikssons
skrif-velse, en annan i en annan socken för att höra Erkebiskopens;
brefven gingo om hvarandra och mot hvarandra; Helsingarne,
villrådiga, beslöto att sitta stilla och först afbida sakernas
vändning. Då red Gustaf sjelf till Helsingland med 150 man i
blanka harnesk. Han höll på den gamla ättehögen vid Norrala
kungsgård samtal med de församlade Helsingarne, återkallade i
deras minne, huru deras fäder i rikets nöd och farlighet alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
