Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort ett med Dalarne, och uppmante deras söner att na
bevisa sig lika manlige. De äldste bland dem gingo med
hvar-andra till råds. Dem syntes Gustaf Erikssons företag alltför
betänkligt; de ville först se, hvad lag det skulle taga med
Dalkarlarne, svarade derföre Gustaf, att de ännu ville blifva
för-skonta, bådo honom först försäkra sig om Gestrikland, de skulle
väl veta sin tid. Han drog så bort från dem och tog
återvägen genom Gestrikland. Der gingo honom inbyggarne med
beredvillighet tillhanda, främst bland alla Gefle stads invånare,
som svuro honom trohet. Borgare och hofmän, som flytt
undan för Christians tyranni och dittills hållit sig fördolda,
fram-kommo hår från alla håll och förstärkte hans hop. Bland dem
voro tvenne käcka stridsmän, Peter Fredag och Jöns Varg,
borgare i Stockholm, h varifrån de rymt.
Den stora rörelsen i Dalarne försatte emellertid de i
Christians namn styrande herrarne i Stockholm i stort bekymmer
och mycken fruktan, att denna oro skulle sprida sig vida
omkring i landet. De utsände en varnande skrifvelse till Dalarne,
tillförsäkrande derjemte Gustaf Eriksson såker lejd, Konungens
nåd och ynnest, om han ville afstå från sitt förehafvande. Denna
skrifvelse var undertecknad af Gustaf Trolle, hans fader Erik
Trolle och Knut Bengtsson (Sparre). De kallade sig Svea
rikes Råd, hvarmed, heter det i krönikan, ”Konungens sak mer
”förvärrades än förbättrades, ty de, som brefvet hörde, sade
”sig deraf förnimma, att Riksens Råd i Sverige nu vore ganska
”tunt, efter det icke sträckte sig vidare än till tre män, de
”der äfven föga dugde.” Till Dalarne kom bref äfven från
Stockholms Magistrat, Råd och menighet, med vänliga ord
af-rådande dem från det obestånd, som Gustaf Eriksson med flere
skalkar hade sig företagit; nere i landet stod allt väl till, och
i Stockholm var ingen brist på salt, humla, kläden samt
allehanda fisk och spisning, hvarutom flera skepp väntades med
ännu mer tillförsel landet till undsättning, och skulle alla gode
mån, som inrikes bygga och bo och till Stockholm om sin
nödtorf och bergning söka ville, ej annat än all åra och allt
godt vederfaras. Samtidigt härmed utgick, likaledes på
Stockholms Magistrats och menighets vägnar, ett allvarsamt
för-maningsbref till ”frälsemän, friborne män och kronans
skatt-”skyldiga bönder i hela riket, om det oråd och örlig Gustaf
”Eriksson sig företagit, huru han genom trug, mord och brand
”ådroge menige man, skyldiga och oskyldiga, en evärdlig skam
”och nesa bland alla christna menniskor, och lade riket till
”evigt förderf i öde; ty icke blott qvarhölls i Danmark en stor
”hop skepp, som med allehanda varor årnat sig till Sverige,
”utån Konungen var ock med en stor makt i antågande att
”straffa upprorsmännen. De borde derföre betänka, hvad vida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
