Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rotar ander sina höfvidsmän, öfvade Dalkarlarne i vapen, vande
dem att göra svängningar, lärde dem ett bättre sätt att smida
sina pilar och införde i stället för deras förra spetsar eller
ljurongror långa spjut eller pikar att afhålla fiendens rytteri;
skjutgevär voro bland dem ännu icke i bruk. Gustaf höll
sträng ordning, ransakade och afdömde sjelf alla mål, utgaf
sjelf alla befallningar, tillsåg, att de verkstäldes, tillät inga
oordningar, öfvervåld eller plundringar, vårdade sig om folket och
drog försorg, att allt tillgick väl och ordentligt. Han
upprättade i Hedemora ett mynthus och lät slå klippingar, till lika
halt med Christians. De förestälde på ena sidan en beväpnad
man, på den andra tvenne Dalpilar och ofvantill mellan dem
ett £.
Ännu hade han icke ett enda slott eller fäste i sina
händer. I synnerhet var honom det närbelägna Vesterås af
mycken vigt som stödjepunkt för hans rörelser, emedan han
derifrån med lätthet kunde oroa fienden och försvåra alla dess
företag. Derföre hade han, redan innan han drog till
Helsing-land, befalt sin höfvidsman Olof Bonde, att på den 29:de
dagen i April månad närma sig staden på vestra sidan och
angripa fienden, då han sjelf med sin väldiga hop samma dag
skulle anfalla honom på den‘andra. Men Olof Bonde skyndade
sjelf, vid underrättelsen om Danska härens antågande, till
huf-vudlägret i Hedemora, och anförtrodde den förrättning, honom
var anbefald, till en annan af namn Peter Ugla. Denne var
en käck och stridbar man, # men ung och oförfaren. Då han
sporde, att Ståthållaren på Örebro slott Anders Persson till
Strö drog omkring i Vestmanland, samlade folk och med sin
talande tunga sökte förmå bergsmännen och allmogen att blifva
Konungen trogna, angrep han honom och hans hop, förföljde
honom och dref honom fratnför sig tvert igenom Köping. Der
gjorde han halt. Han och hans bussar, modiga och oförskräckta
i striden, sorglösa efter vunnen seger, utstälde inga vakter, togo
inga säkerhetsmått, drucko och fröjdade sig öfver den segerrika
striden, somliga lade sig i staden i sängar, andra drogo ut på
åsen, upptände eldar, lägrade sig omkring dem, drucko, lade
sig sedan på marken och sofvo. Men Anders Persson skyndade
sig det fortaste han kunde till Vesterås, fick der af Henrik von
Mehlen 300 man, ilade tillbaka, öfverraskade och nedergjorde
höfvidsmannen med större delen af hans hop.
Tre dagar efter denna händelse ryckte Gustaf upp med
hela sin makt. Vid Romfertuna kyrka i Vestmanland på S:t
Jörans dag (den 23 April) mönstrade han sin krigarskara och
skiftade hela hären i tvenne hopar under tvenne käcka och
stridbara fältöfverstar, Lars Olofsson och Lars Eriksson,
förklarade nu offentligen Konung Christian krig, och drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
