Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den 29 April öfver Badelundsåsen, på hvilken fordomdags ting
blifvit hållna, en half mil österut från staden Vesterås. Didrik
Slagheck, som nu sjelf med utöfvande af våldsamheter och
grymheter öfvertagit befälet på slottet derstädes, lät nedbryta
alla gärdesgårdar rundtomkring till bortrödjandet af alla hinder
för rytteriet i dess rörelser. Gustaf hade tänkt lägra sig vid
S:t Olofs kapell och icke börja fiendtligheterna förrän den
följande dagen. Men Danskarne, i stolt förlitande på sin
krigiska öfverlägsenhet, sägande, att om Dalkarlar i tre dagar
regnade ned af himmelen, skulle de ändå nedergöra dem alla,
stormade ut ur staden med sitt rytteri och en hop fotfolk i
full slagordning, alt drifva de antågande Svenskarne tillbaka. Då
låt Lars Olofsson, ty han tågade främst med fotfolket, sina män
fålla de långa pikarne; det var fienden omöjligt att genombryta
den skog af spetsar, som mot honom framräcktes; icke mindre
nytta gjorde Dalkarlarnes nya pilar med sina sneda slindor och
hvassa hullingar; de genomträngde Sjelfva harnesket. Fyra
hundrade män af fiendens folk föllo, ryttarne kastade sig med
sådan förskräckelse på sitt eget fotfolk, att många under
hästfötterna förtrampades och de öfriga störtade i oordning tillbaka
till staden. Gustaf sjelf var ej kommen längre ån midt på
åsen, då han fick höra, att slaget redan var börjadt. Han ilade
genast fram till de stridande, ty han fruktade, alt de icke
skulle taga saken visliga före. Sjelf var han bland de främste.
Många föllo vid hans sida. Lars Eriksson förföljde de flyende
ända in i staden, dref dem framför sig långs hela Smedjegatan.
Lars Olofsson tog en annan våg inåt Långgatan, angrep på
torget fiendens bysseskyttar i ryggen, nedhögg dem, borttog
alla deras fältstycken och förde dem i segertåg till Gustaf.
Danskarne måste lemna staden. Lars Eriksson förföljde dem
till klosterbron vid lilla ån. Många kastade sig i ån med
hästar och harnesk, andra ditstörtades genom trängseln, en del
kastade från sig vapnen och flydde till klostret, der de af
mun-karne begärde aflösning och tröst till sina själar. Besättningen
på slottet, förskråckt öfver en sådan utgång af striden, sköt
eld på staden och satte husen i brand, så att många
nedbrun-no, men en del räddades genom hastig släckning.
Efter väl förrättadt arbete ville Dalkarlarne genast skörda
dess frukt. En del slog upp köpmansbodarne och delte mellan
sig varorna, en annan del skyndade ner till källrarne och
mjödbodarne; der satte sig somlige vid öltunnorna, andra buro
upp hela faten till rådstugan, lägrade sig omkring dem, drucko
och qvådo kämpavisor och firade segern på gammalt vis.
Danskarne kände Svenskarnes sed, uppkastade i hast skansar vid
lilla ån, samlade sina spridda hopar och ryckte till staden.
Men äfven Gustaf kände sitt folk. Han skickade genast, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
