Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gåfvo sig till den Svenska öfversten och förstärkte hans trupp.
Linköping, Skenninge, Norr- och Söderköping undergåfvo sig
lika med Vadstena. Sedan Arvid sålunda tagit hyllning af
Östergötlands förnämsta städer, ryckte han för Stegeborgs slott
och slog läger på södra sidan, vid Skällviks prestgård. Kort
derefter kom Danska sjöhöfdingen Severin Norrby med femton
skepp och jakter för Stegeborgs slott. Han steg i land med
trehundra man, att bortdrifva Svenskarne och upphäfva
belägringen. hå hade Arvid Vestgöte éj mera folk hos sig ån åtta
och trettio ryttare och tre rotar knektar. Men han, som visste,
huru mycket ankom derpå, att öfverraska dem som Sjelfva tänkte
öfverraska, gick raskt och beslutsamt fienden till mötes, innan
dénne hann uppställa sig i full slagordning, angrep honom
med stor häftighet och injagade hos honom en sådan skräck,
att den hjeltemodige Norrby sjelf kastade sig i vattnet, att söka
räddning på sina bålar. En Svensk hofman, Bengt
Knutsson, kallad den Lille, rände då med sin häst i sjön,
förföljde Norrby långt ut i vattnet och gaf honom fyra väldiga slag
af sin stålbåge, så att den Danske höfdingen icke utan stor
lifsfara undkom. Då ropade Norrby, sedan han var räddad,
från sitt skepp, ty hjeltar sätta värde på hjeltar, att den käcke
hofmannen, som honom förföljt, var värd tio mans besoldning,
den han ock tillböd honom, om han ville komma i hans tjenst.
Med rättvisa loford prisade Gustaf, då han kom till lägret
för Stegeborgs slott, sin höfvidsmans och hans folks käcka
förhållande, och lät till dem rundeligen utbetala deras sold. Då
satt på sitt välbefåstade slott Munkeboda (nu kalladt Norsholm,
vid en vik af sjön Roxen) Biskop Brask, i tysthet och stillhet
betraktande sakernas gång. Han var den myndigaste mannen
i Östergötland, af alla högt ansedd. Derföre det var af vigt
för Gustaf att vinna honom på sin sida. Han rådgjorde
derom med sin Öfverste. Det kostar, sade Arvid Vestgöte,
ty han var ifrig och kände inga omsvep i sina förrättningar,
blott en dagsresa till Munkeboda, så skall väl den saken
göras god. Men Gustaf, ej förblindad af sin framgång och
bättre bedömmande sin ställning, fann nödigt att söka vinna
den myndiga mannen genom andra vapen än maktens. Han
skref honom derföre till, förehöll honom Christians gerningar
och rikets tillstånd, men lät honom tillika förstå, att om han
icke snart ville upptäcka sina tänkesätt mot honom och riket,
skulle han hafva gäster att förvänta. Sedan han afsändt denna
skrifvelse, bröt han sjelf upp med ett följe af sina krigare.
Men Biskop Brask, på en gång försigtig och beslutsam i sina
handlingar, begaf sig genast på vågen med alla sina hofmän,
Gustaf Eriksson till mötes. De sammanträffade i Skärkinds
prestgård. Brask svor Gustaf trohet och lydnad, och lemnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
