Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hade sedan strnkit omkring Östersjön och rar kommen tiH
Danzig, hvarifrån han ärnade begifva sig till Ryssland, når han
sporde Gustaf Erikssons företag och framgång; då återvände
han till Sverige och infann sig i Rotebro med sextio krigsvana
Tyska knektar. Genom dessa förstärkningar ersattes de
förluster, Gustaf kort förut lidit. Men hellre än att använda hela
sin styrka för belägringen af Stockholm, helst densamma tedde
sig att blifva långvarig, svår och äfventyrlig, så långe
tillgången från sjösidan icke kunde sperras, ville han* rensa den
öf-riga delen af riket från Danskarne och intaga de ännu i deras
händer varande slotten. Han således öfversånde en krigshop
till Finland, samt låt samtidigt dermed belägra de väl befästade
herregårdar, som innehades af Danskar eller Danskt sinnade
mån. Dessa gårdar, såsom Vik, som innehades och försvarades
af Knut Nilsson, en man af Dansk slägt, hvilken på denna
gård uthärdade ett helt års belägring; Engsö, fordom
Oxen-stjernors, Bjelkars, då Riksrådet Knut Bengtssons (Sparre) gård,
två mil från Vesterås, på en ö i Mälaren; Tynnelsö,
Biskopar-nes i Strengnäs starka borg, dessa och ännu flera sådana, alla
kringgärdade af djupa grafvar, starka murar och vallar, fordrade
ofta ej mindre tid och manspillan ån rikets slott. Till
Östersjöstäderna skickades Glement Renzell att införskafiTa krut öch. lod.
Sjelf drog Gustaf dag och natt omkring från det ena lägret
till det andra. ”Den liden,” säga krönikorna, ”hade Gustaf
”icke mycken ro eller goda dagar, ty han hade sitt folk i så
”många läger och bestallningar, och han bar för dem alla stor
”omsorg, fruktan och fara, huru dem kunde gå i hand, att de
”icke genom säkerhet och försummelse målfe bli förraskade.
”Var det honom ock ej en liten vånda, att det var litet på
”kistebotten och derföre sorgeligt att svara, när folket ropade
”på besoldning. Hvarföre han icke var många dagar på en
”stad, utan red dag och natt lägren emellan.”
Bland Gustafs fältöfverstar hade ingen med större
hurtighet och framgång utfört sitt värf än Arvid Gustafsson Vestgöte.
Östgöterna hade ditintills icke visat någon benägenhet att
deltaga i den stora rörelsen till afskuddande af det Danska väldet*
De sade sig hafva blifvit så tuktade för sitt tåg till
biskopsgården i Linköping förra året 25), att de icke dristade sig
förtör-na Konung Ghristian eller Biskop Brask. Då Arvid Vestgöte
nu kom till Vadstena, sammankallade han genast stadens
borgare till rådstugan och sporde dem till: om de ville gå hans
herre Gustaf Eriksson tillhanda? De gjorde invändningar. Arvid
lät då sitt folk kringränna rådstugan; derpå frågade han
bor-gerskapet andra gången: om de ville svärja hans herre huldhet
och tro eller ej? Då svuto de. En hop af stadens unga,
raska karlar, ”både guldsmedssvenner och andra handlverkssåHar,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
