- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
34

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tid Eltersund samma starka motstånd och förlorade på denna
färd, i fram- och återfarten, flera hundra man, hvilka sedan
kastades i land på en holme. Undkommen, ropade Norrby
från sitt skepp till Svenskarne, tackande dem for godt
Julgä-stabud, och sade dem, alt de skulle vara välkomna (ill Kalmar,
att dricka Påskhögtid med honom. Han kallade Berendt von
Mehlen, som hade uppgifvit slottet, en förrädare.

Samma afton detta föregick vid Stegeborg, ledo Danskarne
en icke mindre förlust vid ett anfall på det af Gustaf
upprättade lägret på Lofön. Delta läger, för hvilket Peter Fredag
var höfvidsman, var för dem mycket menligt, emedan det
betog dem tillförseln af de varor, som ofvanifrän Mälaren plägade
föras till Stockholm. Att öfverrumpla, upphafva detsamma,
drog Julaftonen en väldig hop af ett tusen femhundra man ut
från Stockholm på fyralio skutor och skärbåtar. De skröto
under vägen, huru de skulle gästa Peter Fredag och dricka hans
jultunna. Han var näppligen femhundra man stark, men
råd-full och hurtig, så att, när det spordes, att fiendtliga skutor
anlände till sundet utanför Glia, stälde han sexton karlar med
jägarhorn vidt ifrån hvaranrlra pä höjderna och i de
omkringliggande skogarne, befalte dem noga gifva akt. på hvad i lägret
föregick, så att, när de hörde der uppblåsas till strid, skulle
de alla blåsa, den ena efter den andra. Modigt stego
Danskarne i land, gynnade af aftonens mörker, visse att nedergöra
den Svenska hopen på ön. Men pä en gång hörde de från
lägret uppblåsas lill strid, och de öfverraskades ännu mer, då
från höjderna och skogarne rundt omkring samma ljud nådde
deras öron. Skallet af de mångfaldiga läten injagade hos dem
skräck, ty de trodde en hop folk vara på alla ställen, der
lu-rarne kallade kämparne till strid. I detta ögonblick, då hvar
och en hörde och såg, hvad han fruktade, störtade Peter
Fredag fram med hela sin hop, och gjorde bland den förskräckta
fienden ett stort nederlag. Tvåhundra Danskar stupade på
platsen, ännu flera omkommo i vattnet, dit de störtade sig i
sina fulla vapen, de öfriga i oordning och förvirring om
hvarandra skyndade lill sina skutor och båtar, och kommo, de flesta
blodiga och illa sårade, med oförrättade ärender tillbaka till
Stockholm.

Der var nöden redan stor. Hos Christians höfvidsmän
fattades ieke trohet och nit; af dem vidtogos alla mått ej
mindre lill stadens betryggande {not öfverrumplande anfall, än dess
förseende med öfriga förnödenheter till uthärdande af en
långvarig belägring. Försvarsanstalterna ej blott förbättrades, men
äfven ökades med nya. Skrifvelser utfärdades till kringliggande
socknar, till Aland och (ill Gottland att inkomma med smör,
fisk, rökt och saltadt kött, oxar, kor och andra goda varor, så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free