Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”kycklingar,” elt handlingssätt, hvilket Christian sjelf stillatigande
måste fördraga, vare sig af en oemotståndlig aktning för
mannens sjelfständiga karakter, eller derför att han icke vågade
stöta sig med honom. Han ensam var den, som under
Christians brydsamma belägenhet upprätthöll kriget mot Sverige,
och äfven sedan Christian af alla var öfvergifven, den enda,
som ännu kämpade för honom och länge satte hela norden i
oro. Han drog med sina skutor och skepp af och an kring
Östersjön, kaprade fremmande handelsfartyg, lade här och der
till vid kusterna och understödde de belägrade orterna. Till
större, mer afgörande företag var dock hans makt otillräcklig.
I Januari år 1522 uppdrog Konungen honom att undsätta
Stockholm. Han ilade lill Köpenhamn, intog der folk och försåg
sig med lifsmedel, styrde derifrån till Gottland, förstärkte sig
äfven der med en hop knektar, och skyndade så till
Stockholm. Uppmuntrade af hans ankomst och undsatta med
lifs-förnödenheter och friskt manskap, gjorde Danskarne ett modigt
utfall mot det Svenska lägret i Jerfva. Gustaf var då
frånvarande, och sina käcka fällöfverstar Lars Olofsson och Lars
Eriksson hade han satt, den förre, till befallningsman eller Länshöfding
Öfver Norrlanden, den sednare till Länshöfding öfver Bergslagen
och Dalarne. Staffan Sasse, Bengt Knutsson den Lille och Peter
Fredag förde nu befälet i Jerfva; de voro alla käcka man, men
oeniga mellan sig, den ena ville icke bero af den andra;
Svenskarne ledo en stor förlust. Gustaf tillsatte tvenne andra
höf-vidsmän. Men icke långt derefter, på Sjelfva Palmsöndagen,
stormade fienden åter till det Svenska lägret med sådan
häftighet, att Svenska besättningen blef dels nedergjord dels sking*
rad; följande dagen drabbade samma öde det södra lägret i
Sätra. En hel månad förbigick, innan Gustaf åter förmådde
upprätta sina läger kring hufvudstaden. En lika vändning togo
vid Norrbys ankomst sakerna i Finland. Nils Arvidsson, ej
mäktig att uthärda den förstärkta fiendens utfall, tände eld på
sitt krutförråd, att det icke oskulle komma fienden till godo;
då uppbrann en stor del af Abo siad genom den eldsvåda,
som deraf uppkom; Arvidsson sjelf, Erik Flemming och flere
af den Finska adeln flyktade inåt landet. Med möda undkom
Arvid (Äwr£), Biskop i Åbo; han hade i det Stockholmska
blodbadet förlorat sin broder, bar hat till Christian och hade i
hemlighet understödt Nils Arvidsson med krut, vapen och folk;
nu rymde han till Ranmo, samlade omkring sig så många han
kunde af Finlands ädlingar med deras hustrur, barn och
egendom, och lade med sitt skepp ut till sjös, för att gå öfver till
Sverige; men under vågen uppväxte en storm, och både skepp
och folk förgingos utanför Öregrund. Lyckligare åter föregick
färden för Erik Flemming och andra med honom, hvilka se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
