Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”af en Biskop än af en hund; han hvarken trodde någon Gud
”eller frågade efter kyrkor och kloster, derföre sades ock
all-”mänt upproret i Sverige för sädant vara en ögonskenlig Guds
”hämnd.”
I denna nöd, då Christian syntes hafva glömt hela Sverige
och lemnade sina mest nitiska anhängare, oeniga sins emellan,
åt deras öde, skref Erkebiskop Gustaf Trolle till Svenska
Riksföreståndaren och föreslog mellan dem ett möte på någon
läglig ort, att rådgöra om angelägenheterna på båda sidor; han
önskade att mellan honom och Christian förlika saken, och
tillskref missförhållandet mellan dem hela skulden till riketis
iråkade förderf och olycka. Gustaf svarade: att väl ingen
kunde tro en Konung, hvars alla handlingar utgjorde en kedja af
grymheter och trolösheter; riket hade nog lidit under
frem-mande regenter; ban derföre mante Erkebiskopen att falla till
sitt -fädernerike, beskärma det och dess inbyggare. Jag vet
full väl, värdige fader — dessa Gustafs egna ord — huru
det står mellan Kung Christian och städerna i Danmark och
Norrige; han hafver nog annat göra än i Sverige hjelpa
de sina; ty vore Eder Nåde bättre i Sverige lefva en herre
som J ären, än fly till Danmark, der spott och spe plägar
gifvas för gode Svenskar. Han försäkrade honom vidare ”vid
”Gud och alla Guds helgon, att det han brutit hade mot
Sverige, skulle varda förlåtet både af honom, Riksföreståndaren,
’’och all Sveriges allmoge 30).” Men Gustaf Trolles högt farande
anda och trotsiga sinne förkastade en, för hans stolthet och
värdighet förödmjukande försoning. Obeveklig i sin
tillgifven-het för Unionen, ville han hellre stå på sitt fäderneslands
ruiner än se rikets styrelse i en segrande vederlikes händer. När
derföre efter Christians återkomst Didrik Slagheck fick
befallning att infinna sig i Köpenhamn, lemnade i följe med honom
äfven Gustaf Trolle sitt fädernesland. Han ville uppmana
Christian till kraftig och skyndsam undsättning, men blef med spott
och förebråelser mottagen; en man, som han, sade Konungen,
af så stor slägt, hade bordt qvarblifva i landet för alt
uppehålla sitt parti; han förekastade honom, att vara skulden till
upproret i Sverige och all olycka derstädes.
Christians hufvudstöd i detta krig var den ofta h&rförut
nämnde Severin Norrby, en i fornnordisk anda äkta
sjö-höfding; en man af så öfverlägsna förtjenster, att Sjelfva moder
Sigbrits anklagelser icke förmådde rubba Christians förtroende
till honom; tillika storsinnad i sina handlingar, ädelmodig och
mensklig, så att han, med ogillande af Christians grymheter
och förföljelser mot de Svenska ädlingarne, tog många af dessa
under sitt beskydd och lät dem undslippa, ”att de hellre,”
sade han, ”såsom krigsmän måtte fria sin hals än slagtas som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
