- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
41

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krämarhandel, ty de hade så helt och hållet bemäktigat sig
den nordiska handeln, att de icke blott från Östersjön afhöllo
andra nationers skepp, men tillika inom de nordiska rikena
idkade en förderflig småhandel, derigenom alt de på
landsbygden, i städerna, vid grufvorna höllo sina ombuds som drefvo
omedelbar köpslagan med adel, prester och bönder. Att
bortskära dessa hinder för städernas och borgerskapets uppkomst
i sina riken, utfärdade Christian stränga författningar,
hvarigenom Hanseaternas gårdfari- och krämarhandel blef dem
strängeligen förbuden vid slraff af beslag på deras varor och i vissa
fall ännu derlill höga böter af åttatio mark; lika förbud och
lika slraff sattes på uppköp af lifsmedel och boskapskreatur, det
måtte ske af de fremmande köpmännen Sjelfva eller för deras
räkning; bönder och handtverkare förbödos, att med egna
farkoster utföra landets alster till de Tyska hamnarne; samma
förbud sträckte sig äfven till de andliga och verldsliga
herrar-ne i trots af de i Konungens handfastning äfven härutinnan
dem tillförsäkrade gamla fri- och rättigheter; alla, både prester,
herrar och allmoge, skulle föra sin och sina bönders afvel till
städerna, der försälja densamma till köpmännen, hvilka det
tillkom att handel idka och bruka; inga utliggare från
fremmande orter skulle få fara omkring på landsbygden med varor,
icke heller köpmännerna i städerna utsända sådana, utan
ordentliga marknader skulle hållas och det i städerna. Christian
tillika förläde Öresunds-tullen från Helsingör till Köpenhamn och
inböd mot löfte om stora förmoner rika köpmän från alla
nationer att der nedsätta sig: han ville för handeln på Östersjön
och Vesterhafvet anlägga allmän stapel i Köpenhamn. Serdeles
gynnades af honom Holländarne: en Holländsk koloni nedsatte
sig på Amager, och Christian fattade ett sådant välbehag till
detta flitiga folk, att han sökte indraga ännu flera af dem i
landet; han på allt sätt uppmuntrade Nederländerna till
handel på Danmark.

Förbudet mot Hanseaternas krämarhandel i Danmark och
omedelbara köpslagan med adel, prester och bönder; förbudet
dessutom mot utförsel derifrån af säd och nötkreatur, samt
ännu andra Christians handelsförfatlningar väckte i högsta måtto
Lübeckarnes förbittring. De sågo äfven ogerna
Öresunds-tul-lens förläggande från Helsingör till Köpenhamn, emedan den
nya tullkammaren låg alltför långt ur vägen för fartygen, och
icke mindre klagades öfver Sigbrits egennyttiga förfarande vid
tulluppbörden, öfver det uppehåll hon illvilligt förorsakade
skepparne och öfver de trolldomskonster, hvarigenom hon
störde farten för dem; till henne nemligen hade Christian
anför-trodt högsta inseendet öfver tullen. Men hvad ännu mer än
allt delta grep Lübeckarne djupt, var de ynnestbevis och de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free