Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”eröfringen deraf blifvit oss omöjlig 3 5).” De oförsigtigt
uttalade orden röjde hemligheten, af hvad som hvälfde sig i
Christians sinne. Och på orden följde handlingar. Han lät genast
fasltaga och i fängelse insätta de i Stockholm varande Tyska
köpmän, hvarjcmte beslag lades på deras varor och all deras
egendom, och hvar och en, som hade sådant gods i sina
händer, anbefaltes vid lif och hals att utlemna det. Annu mer
hotande och dräpande för den Hanseatiska handeln var ett
annat Christians förslag, vid utförandet hvaraf han äfven genast
lade hauden. Han kallade Köpenhamns och Malmö
Borgmästare till Stockholm, alt derstädes Iräda i underhandling med
Magisiraten och borgerskapet om elt handelsförbund
mellan rikena. Fördraget derom afslöts S:t Barbara dag (den 4
December) 1520, och Magisiraten i Stockholm öfvertog, att tiM
deltagande i samma förbund förmå de öfriga städerna i riket,
hvilka till den ändan anmodades, att bland sig utse vissa
fullmäktige, som borde infinna sig vid Tjugondedagsmarknaden i
finköping, alt med Stockholms utskickade öfverenskomma och
besluta om den köpmannahandel, Konungen dem föregifvit och
nådeligen unnat hade ”till Hans Nådes och dessa tre rikens
”eviga gagn.” Köpmännerna nemligen i hans riken skulle alla
tillsamman bilda ett slort köpmannaförbund efter förebilden af
det Hanseatiska förbundet, och i likhet med delta äfven hafva
sina vissa hufvudnederlagsplatser eller faktorier, det ena i
Stockholm, ett annat i Köpenhamn, ett tredje vesterut (troligen i
Nederländerna), ett fjerde i Finland vid Ryska gränsen. Hvad
som nedlades i de båda förstnämnda faktorierna, från Svenska
sidan nemligen koppar och jern, elgshudar, saltade hudar och
talg med mera, från Danska sidan Aalborger-sill, salthudar,
talg och annat mer, skulle genom Öresund skickas till det
ve-stra faktoriet, der till högsta pris försäljas till samfundets bästa
och derifrån tillbaka försändas de i hemlandet nödiga varor.
Allt skulle gå genom faktorernas händer, så att äfven, om
några medlemmar ville drifva en ”bihandel” med sina varor,
måste dessa efter markegång öfverlemnas till faktorerna. Det
hela af det slora nordiska handelsförbundet hvilade till sin
huf-vudplan på Hanseatiska grundsatser. Christian ville bekämpa
Hansa med dess egna vapen 36).
Nu vaknade Lübeck upp med förskräckelse. Man såg na
mer i Christians handlingar icke blott vissa förnärmelser eller
intrång i de förvärfvade handelsrättigheterna, utan en i stort
anlagd plan, att rycka den nordiska handeln ur Hansas händer.
För sent ångrade Rådsherrarne i Lübeck, att hafva,
förblindade af Christians löften eller af fruktan för hans makt 37), låtit
sig förledas, att afbryta förbindelsen med Sverige hellre än att
bistå detsamma i kampen. Det blef nu för dem klart, att mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
