Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oustaf 1 och hans tid,
45
ket munförråd han kunde, utredde några örlogsskepp och
uppdrog höfdingen på Åbo slott att tillföra Stockholm denna
undsättning. I Juli månad steg Junker Thomas om bord och kom
med gynnande vind till Furusund. Derifrån utsände han en
jakt att kunskapa, huruvida farten till staden var säker. Erik
Flemming låg med de Svenska skeppen bakom en udde,
obemärkt af fienden. Han öfverraskade den ankommande jakten
med sådan hastighet, att fienden ingenting formärkte, tog
manskapet till fånga, bemannade jakten med Svenskt folk och låt
densamma så löpa tillbaka mot den fiendtliga flottan. Då
Junker Thomas såg sin jakt med hastig fart komma tillbaka,
väntade han sig vigtiga tidningar, steg i en esping och rodde den
förra till mötes. Icke förr märkte han försåtet, än han från
espingen redan stigit om bord på jakten, och då på en gång
fann sig omgifven af helt andra män än hans egna. Den
fiendtliga flottan, öfverraskad, oberedd, utan höfvidsman, föll
derpå hel och hållen, med undantag af ett enda skepp, i
Svenskarnes händer. Junker Thomas sjelf fördes till Tynnelsö,
alt der undergå det öde, han i Finland beredt så många
Svenska män: han blef hängd i en ek. Denna
vedergällnings-rätt var honom icke oväntad, men det förtröt honom, att repet
var af bast.
Då beslöt Norrby att sjelf försöka, hvad som misslyckades
Junker Thomas. Han kom inpå sena hösten till Stockholmska
skären med några örlogs- och lastdragareskepp. Den Svenska
och Liibska flottan låg utanför Stockholm; Staffan Sasse och
Erik Flemming förde befälet öfver den förra, Brun öfver den
sednare. Till skeppens antal och bemanning voro de fienden
vida öfverlågsna, vinden var dem gynnande, de beslöto angripa
den Danske Amiralen och drogo honom derföre till mötes:
främst sändes en brännare, sedan i ordningen följde
amiralskeppet Svanen (som Gustaf köpt af Lübeck) med de öfriga
Svenska skeppen, efter dem Liibska Amiralen Brun med sina.
I sigte af den fiendtliga flottan redde sig Svenskarne till strid.
Då plötsligen fälde det Liibska amiralskeppet ankare, de öfriga
Liibska skeppen likaså. Norrby, derigenom räddad från
fullkomlig undergång, kom med sina nio örlogsskepp lyckligt
undan, men lastdragareskeppen föllo i Svenskarnes händer. Efter
Llibeckarnes berättelser hade Norrby intagit en sådan af
klippor betäckt ställning, att den förenade Svensk-Ltibska flottan
icke i full slagordning, utan blott med skepp för skepp kunde
närma sig honom. Våra krönikor åter påstå föregifvandet med
klipporna vara idel osanning, och att Danska flottans i grund
förstörande med afsigt förhindrades af den Liibska Amiralen,
som af Rådet i Lübeck hade hemlig föreskrift att undvika
hvarje afgörande slag. Väl kan det äfven såsom sannolikt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
