Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven hafva utsträckt dess gränser till Vesterhafvet- Men ännu,
I Gustafs och rikets dåvarande ställning, arbetade alltför
mycket deremot, och han med den honom egna klokhet och måtta,
att aldrig företaga mera än som kunde utföras, lät icke
förleda sig af framgången att öfverdrifva måttet af sina krafter.
Det krig, som redan i tvenne år med all ansträngning blifvit
förd t, hade så fördjupat riket i skuld och tagit folkets krafter
i anspråk, alt fred var för det hårdt medtagna landet en större
välgerning än de mest lysande eröfringar serdeles af den
beskaffenhet, att deraf var att frukta fortvarande oroligheler,
lång fiendskap och nya krig. Danmark, väckt af den hotande
faran, skulle hafva samlat sina krafter, och tilläfventyrs ännu,
likasom fordom, i Sverige funnit anhängare, som afundats den
djerfva och lyckliga hjelten. Krig var dessutom icke Gustafs
starka sida. Han vågade allt, då han ingenting hade att
förlora, men var, sedan han mottagit vården om ett rike, ytterst
varsam att icke gifva något till pris for händelsernas ovissa
utgång. ”Sedan Sverige var friadt,” sådana hans ord på sin
ålderdom till sina söner, ”hade jag, till styrko, i förskräckelsen
”kunnat taga Norrige med en god del af Danmark, om jag
”sjelf på den tiden sutit så fast i stolen för tumulter här hos
”oss; men sådana äro vi Gud bättre.” Allt stort erfordrar
fast rigtning på ett mål. Gustaf hade för sina handlingar blott
ett enda: rikets återupprättande ur dess förfall och
återbringande till sin fulla -kraft och styrka. Det stora målet uppnås
bäst, när det blir det enda; den som på en gång vill allt, är
på säker väg, att icke uppnå något.
Lars Siggesons och Ture Jönssons styrka yar ringa,
hvårföre sedan de i fjorton dagar uppehållit sig i Opslo och
derstädes icke längre funno underhåll för sitt folk och sina hästar,
drogo de sig tillbaka ur Norrige. När Danskarne delta sporde,
uppbrände de Elfsborg, plundrade hela trakten deromkring och
skyndade till Bohus. Då intogo Svenskarne Viken (Bohuslän),
besatte Carlsborg, tågade sedan hem till Sverige och förläde
folket i borgläger.
Dessa fiendtliga infall i Norrige och Skåne påskyndade
den omhvälfning, som vid samma lid föregick i Danmark.
Följderna af Christians våldsbragder och hans eljest i många fall
ovarsamma förfarande började i allt mer hotande skepnad att
framträda. Riket Sverige var redan för honom förlorad t, och
detta var ännu icke det enda hämndstraffet för det af honom
öfvade stora blodsdådet derstädes: de Svenskar, som uppehöllo
sig i Rom, klagade högt öfver det förskräckliga blodbadet i
Stockholm, skildrade framför allt med förhatliga färger
Christians djerfva förmätenhet att hafva vågat lägga sin hand på
kyrkans tjenare; dessa klagomål framfördes i synnerhet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
