Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johannes Magnus, kanik i Skara, med sådant eftertryck,
att den Helige Fadern omsider beslöt sända en Legat till
norden, för att deröfver anställa ransakning. Men Christian, dels
för de penningar han frikostigt lät utdela, dels för hans
skyldskap med Kejsaren, hade många vänner i det heliga
Kardinal-collegium, derföre då Johannes Franciscus de Potentia, en man
af fin slughet och skicklig att handtera en elak sak, blef
utsedd till denna förrättning, skedde det med den föreskrift, att
i möjligaste måtto skona Konungen. Christians brott dock var
så groft och låg så öppet inför hela verldens ögon, att
Franciscus med sin bästa vilja icke kunde upptänka andra medel till
Konungens frikallande, än att skulden kastades på hans onda
rådgifvare, ty ett offer måste oundvikligen falla till försoning
för brottet. Didrik Slagheck hade, då han från Sverige
återkom till Köpenhamn, oaktadt alla de klagomål mot honom
ingått, gjort sådan redo för sin förvaltning, att Christian,
fullkomligt nöjd med hans förhållande, upphöjde honom till
Erkebiskop i Lund, och för hans bekräftelse i denna värdighet
genom sitt sändebud i Rom med uppoffring af sju tusen
åttahundra dukater utverkade Påfvens bulla derå. Men innan denna
bulla ankom till Köpenhamn, och då Didrik Slagheck blott vid
pass en månad sutit på den erkebiskopliga stolen, afhemtades
han från Lund till Köpenhamn, förhördes i påfliga Legatens
närvaro, kastades i fängelse och dömdes till galge och bål,
hvilken dom den 24 Januari 1522 gick i verkställighet på det
sätt, att Slagheck med rep om halsen leddes upp till galgen,
derifrån åter nedfördes några trappsteg, afkläddes den
biskopliga skruden, fastbands derpå vid stegen och nedkastades i det
tätt invid galgen brinnande bålet. Christian dref orolig
omkring och mäktade icke närvara i Köpenhamn under
ransakningen, ännu mindre när den gräsliga afrättningen föregick,
och moder Sigbrit tillsköt luckorna för sina fenster, för att
icke se tåget af hennes gunstlings utförande till galgen.
Då Christian på höjden af sin makt ej skydde något, på
samma gång han utmanande kastade handsken till Lübeck och
de Vendiska städerna, bröt han äfven med sin farbroder
Hertig Fredrik af Holstein. Ditintills hade Biskopen i Lübeck på
Romerska Kejsarens vägnar tilldelat Hertigarne af Holstein
förläningen af detta hertigdöme. Christian åter utverkade af sin
svåger Kejsar Carl, att Hertigarne dädanefter af Konungen i
Danmark skulle mottaga denna förläning. Hertig Fredrik såg
deri en tydligt uttalad afsigt af Christian att göra Holstein till
ett län af Danmark, vägrade derföre att af honom mottaga
förläningen och hörde icke ogerna de förslag, honom gjordes af
Lübeck. Således på en tid, då Christian genom sina
handelsförfattningar och sitt öfriga förfarande mot sig uppbragt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
