Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hanse-städerna, och det angränsande Holsteins bistånd mot dessa
städer var för honom af mycken vigt, ingick Hertigen af Holstein
med Lübeckarne det fördrag: att antingen de började något
krig mot Danmark eller Danmark mot dem, skulle icke
destomindre fred och vänskap förblifya mellan Lübeck och Holstein,
och af det sednare ingen undsättning göras Konungen af
Danmark. När derföre Christian sjelf begaf sig till Holstein och
uppfordrade Holsteinarne att med råd och dåd bistå honom i
fejden mot Lübeck, gåfvo de till svar, att de icke varit med i
öfverläggningarne, när oenigheten med Lübeck börjades, och
voro derföre icke sinnade att vältra sig på halsen rikets
fiender, till skada och förderf för deras land. Hertig Fredrik,
begagnande sig af Christians belägenhet, förnyade tillika med
större eftertryck än någonsin sina gamla anspråk: han påyrkade
sin rätt till halfdelen af Norrige, på den grund att Norrige
var ett arfrike; han återfordrade de etthundratusen gyllen,
som af hans hertigdöme under hans minderårighet blifvit
Konung Johan försträckta; han äskade redovisning för de
inkomster, som under samma tid i hans hertigdöme af förenämnde
Konung blifvit uppburna. Under sådana förhållanden utlupo
från Travemünde tretton stora Hanseatiska skepp, som vid
Bornholm förenade sig med några Svenska, plundrade derpå
Bornholm, nedergjorde besättningen på Hammershus, sköflade
och brände Helsingör, hotade Sjelfva Köpenhamn och försökte
flerstädes landgång.
Nu började Christian alltmer inse faran af sin ställning:
ingen utsigt för honom till återupprättande af sina saker i Sverige
och återvinnande af detta rike; förhållandet till hans farbroder
tvetydigt, och med Lübeck öppet krig; i Danmark landets store,
adel och prester, högligen uppretade öfver de mångfaldiga
ingreppen i deras fri- och rättigheter, och förekastande Konungen,
att han förverkat Unionen, för hvars återställande de gjort så stora
ansträngningar och offrat sina krafter; menige folket åter knotande
öfver de tunga gärderna. På utländsk hjelp kunde Christian icke
räkna: hans svåger Kejsar Carl var alltför mycket upptagen af
oroligheterna i Spanien och det Franska kriget, för att kunna
understödja honom på annat sätt än genom kraftlösa skrifvelser
och befallningar; det gamla förbundet med Frankrike hade
Chrislian slitit genom sitt Burgundiska giftermål, ty det var
icke att vänta, att Franz I skulle understödja en nära frände
till den man, som ryckt undan honom kejsarkronan och nu
gjorde Italien för honom stridigt; Konung Henrik VIII i
England, med hvilken Christian äfven stod i förbund, var sysselsatt
med ett fiendligt infall i Frankrike och bekymrade sig för
öfrigt föga om de nordiska sakerna; de Tyska Furstarne åter,
Christians fränder och bundsförvandter, hade hela sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
