Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillskyndat honom; han ingick en förlikning med sin farbroder,
men kränkte på flerfaldigt sätt det slutna fördraget, och först
sedan, när det var för sent, sökte han att försona sig med
honom; då han bordt taga hastiga, kraftfulla mått och begagna
de rika hjelpkällor, som ännu stodo honom till buds, tog han,
i stället för att samla all sin makt och med vapenstyrka draga
mot de upproriska Jutiska herrarne, sin tillflykt till den sämsta
af alla utvägar, underhandlingar, böner och feg eftergifvenhet.
Ingen trodde honom mer. I denna nöd vände han sig till sin
farbroder, erböd honom sin andel i hertigdömena, erböd
honom Jutland, till dess alla stridigheter voro bilagda. Men han
erhöll intet svar. Rådlös, overksam, full af ångest och
förlviflan, förlorade han den dyrbara tiden, beslöt ändtligen att
uppgifva Jutland, starkt besätta Köpenhamn och Malmö, och der
afvakta fiendens anfall. I Köpenhamn, der han nu tog sitt
säte, ingick det ena olycksbudskapet efter det andra, den ena
af hans anhängare efter den andra drog sig hemligen undan
honom. Mer och mer sönk hans mod. Motseende faran att
i Köpenhamn blifva innesluten, och fruktande för sitt lif, tog
han det beslut att fly till Nederländerna, lät i hast utrusta tjugu
de bästa skepp, som lågo i hamnen, lemnade Köpenhamn och
Malmö, Danmarks starkaste och bäst befästade städer, i säkra
mäns händer, lofvade att inom trenne månader återkomma med
undsättning, besteg derpå amiralskeppet med sin gemål och sina
barn, och lemnade sålunda sina riken den 14 April 1523,
åtföljd af flere ansedda, trogna, tillgifna män, som i olyckan icke
öfvergåfvo den hårdt betryckta Konungen. Alla stränder,
vallar och torn voro vid den sorgliga affärden fulla af menniskor.
På allas ansigten målade sig medlidandet och sorgen. Endast
moder Sigbrit visade godt mod; hon, skämtande, tröstade
Konungen, ”att om han icke längre blefve Konung i Danmark,
kunde han dock blifva Borgmästare i Amsterdam.”
Sådan utgång tog den sista Unions-konungens makt.
Unionen gick med honom ned i blod. Och sådan måste
upplösningen blifva, om utsigt skulle beredas för en annan sakernas
gång, och det gamla oväsendet icke för alltid förnyas. Christian
sjelf för öfrigt med allt sitt vilda lynne hade sådana
egenskaper, att om han lefvat i andra tider under andra förhållanden,
han kunnat uträtta stora och goda saker. Han ville i
hufvudsaken detsamma, som Gustaf Vasa efter honom med större
klokhet och bättre framgång i Sverige utförde. Han insåg med
rigtig blick statens behof, genomskådade roten till det onda;
men han omfattade för mycket på en gång och ville med
våldskraft omstörta, hvad som med mycken varsamhet efter
hand bordt undergräfvas genom de medel, tidens skick och
händelsernas lopp anvisade; hans åsigt åter var, att lindriga medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
