Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet uträtta, men trodde dem verksammast, som skaka hela
kroppen; med detta allt saknade han inom sig en fast, säker
grund för sina handlingar och kunde lätt öfvergå från den ena
ytterligheten till den andra, hvartill ännu kom våldsamheten
af hans lynne, som hänförde honom till en mängd okloka,
oförsigtiga, trolösa och blodiga handlingar, hvarigenom han
upprörde allt mot sig. Hans hårda framfart gaf en förhatlig
stämpel åt hans bästa afsigter, och har gjort, att äfven länge
bland efterkommande man för det blod, som flöt kring hans
thron, ej sett de många goda grundsatser, som utmärka hans
regering.
Af tidens häfder synes, att inga varit mot Christian mer
bittert upptända än kyrkans fäder. De, hufvuddriffjädrarne till
hans störtande, påstodo i sin utskrifvelse, att man mot honom
förfarit ganska lindrigt, ”ty om man oärligen velat handla med
Konungen, skulle man i stället kunnat låta en stark karl taga
lifvet af honom och slå hans hjerta sönder i hans buk.”
Fredrik deremot, hvar han framdrog, blef med glädje
mottagen. På Viborgs landsting hyllades han af ständerna och
erkändes för Danmarks Konung. Då blef äfven Christians
lagbok högtidligen afskaffad och offentligen bränd ”såsom skadlig
och stridande mot goda seder.” Den nya Konungen icke
allenast stadfästade, men äfven vidgade adelns fri- och
rättigheter, så att bönderna å nyo blefvo lifegna och så fullkomligt
slafvar under herrarne, att deras träldom aldrig förr varit så
oinskränkt, ”för hvilken dråpliga frihet,” säger en Dansk
häfdatecknare, ”denne Konungs minne bör vara heligt och
oförlåtligt hos oss och våra efterkommande.” Likaledes blefvo
Biskoparne insatta i alla sina förra rättigheter och fingo full
upprättelse, för hvad de under Christian lidit. Detta allt var
en naturlig följd af sakernas vändning, ty Fredriks upphöjelse
var helt och hållet ett verk af herrarne och presterna: han
mottog kronan på de vilkor, honom föreskrefvos.
Då herrarne på Jutland uppsade Konung Christian tro och
lydnad, och denna uppsägelse bebådade en stor söndring i
Danmarks rike, skref Biskop Brask till Gustaf och förestälde:
att om Skåne och Halland någonsin skulle komma under
Sverige utan svärdsslag, skulle det ske på denna tid, om saken
företogs med allvar och lämpa, framför allt med nödig
skyndsamhet, medan Skåningarne ännu icke förenat sig med
Jutlänningarne; han medsände tillika ett utkast till ett manifest,
sådant, efter hans tanka, man borde låta utgå till Skånes
inbyggare. Gustaf fann Biskopens råd grundadt, det medsända
manifestet väl utfördt, skref till Skånes samtliga inbyggare och
anmante dem: att nu begagna tillfället att förena sig med
Sverige, under hvilket rike de fordom lydt, och med hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
