- Project Runeberg -  Sveriges historia i sammandrag / Tredje delen. Gustaf I och hans tid /
66

(1857-1860) [MARC] Author: Anders Magnus Strinnholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”derligt och sällsamt före, alt Konung Fredrik utskref ett möte,
"som anginge alla tre rikena, innan han derom lådfört sig med
”Konungen af Sverige.* Till det beramade mötet i Köpenhamn
infunno sig inga Svenska sändebud. Gustaf hade redan fått
någon kunskap om Danmarks hemliga förstånd med Norrby 45),
skref derföre till Vendiska städernas fullmäktige i Köpenhamn
och bad dem ”omaka sig framdeles hit in i riket och komma
”till orda med honöm i Jönköping Söndagen näst efter
Magdalena (den 24 Juli).” Med de Vendiska fullmäklige kommo
tillika Riksråden Axel Bragde och Albrekt Jakobsson såsom
sändebud på Danmarks vägnar. De påstodo, att Svenskarne
handlat orätt deri, alt tveremot den mellan Danmark och
Sverige bestående freden fiendtligen hafva infallit på Gottland,
fordrade på grund deraf, alt Konung Gustaf skulle upphäfva
belägringen af Visby och kalla sitt folk tillbaka från Gottland,
derjemte återställa Viken och Bleking till Danmarks och
Nor-riges krona, hvarvid de läto förstå, atl i annat fall Konungen
af Danmark med värjande hand skulle undsätta Severin Norrby.
Härlill svarades dem af Svenskarne: att sådana tillbud icke
lämpade sig lill främjande af någon god handel oclt endrägt
mellan rikena; frian tänkle icke så lått låta gå sig ur
händerna det land, som med vapen i hand vore intaget, icke heller
att upphäfva den belägring, som med stor kostnad blifvit
företagen icke mindre till Hansestädernas och Danmarks än
Sveriges gagn, emedan Norrby från sitt röfvarnäste tillfogade alla
en lika skada. På begge sidor förde man sin talan med skarpa
ord. De Vendiska städernas fullmäktige sökte å ena sidan
rättfärdiga Konung Gustafs förhållande och förklarade, att han ej
brutit freden med Danmark derigenom, alt han anfallit en
sjö*-röfvare på Gottland, men förenade sig deremot på den andra
i Danskarnes påståenden, att han skulle återställa Bleking och
Viken samt äfven upphäfva belägringen af Visby, derför att
Norrby redan hade gifvit sig under Konungen af Danmark.
Konung Gustaf lät emellertid förstå, att han icke var sinnad
så lått jsJäppa det land, han i öppen fejd eröfrat, svarade dock
i synnerhet hvad Gottland angick, ”att om Gud gaf honom så
”lyckan, att han fick det in, vore han alllid redo slå
Konungen i Danmark tillrätta om samma land.” Man kom slutligen
Öfverens om elt personligt sammanträde mellan begge
Konun-garne, hvilket skulle ske i Malmö den 1 September. Sex
herrar af Danmarks rikes råd skulle sändas till Sverige som
gisslan för Konung Gustafs person.

Det tydliga och bestämda språk, Danskarne förde på detta
möte, var en f$ljd af den vändning, sakerna undertiden tagit på
Gottland. Då Norrby sporde Konung Gustafs rustningar och
tillämnade anfall mot Gottland, hade han underrättat Konung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:22:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistsam/3/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free