Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Christian derom, och för det fall någon undsättning från honom
icke komme, anhållit om hans medgifvande, att få. uppsäga den
ed och tro han honom svurit och så daglinga, att Gottland
icke måtte trängas från Danmarks krona 46). Nu, då Norrby
icke fann sig stark nog att motstå de öfvermäktiga Svenskarne,
helst staden och slottet äfven belägrades till sjös af en
Hansea-tisk flotta, sände han kort före Midsommar sin fodermarsk lill
Köpenhamn, erkände Konung Fredrik för sin herre,
underlade Gottland Danmarks krona, men förbehöll sig att blifva
bibehållen vid sin fordna värdighet, och äskade framför allt en
skyndsam undsättning. Konung Fredrik mottog med glädje
hans tillbud, uppmanade honom att icke -i Svenskarnes händer
uppgifva staden och slottet, utan förhala tiden till dess hjelp
kunde honom sändas, samtyckte för öfrigt till allt, hvad han
begärt, och lofvade honom stora förläningar. När Norrby
derefter vände sig till Llibeckarne och förestälde dem alt de nu
mera icke kunde förehålla sig fiendtligt mot honom utan att
handla fiendtligt mot hans Konung och herre, då funno de
ändamålet med det Gottländska tåget vara uppnådt, upphörde
derföre icke allenast med allt deltagande deri, men röjde tillika
icke otydligt, alt de hellre sågo landet i Konung Fredriks än
i Konung Gustafs händer, emedan de ville af den förstnämnde
göra sig förtjenta, med visshet om belöning, och de dessutom
mindre fruktade den åldrige, saktmodige Fredrik än den unge,
mindre lält handterlige Gustaf. Norrby emellertid, ej stannande
dervid, att hafva vunnit Konung Fredrik och aflägsnal Lübeckarne,
vände sig nu till Svenska höfvidsmannen Berendt von Mehlen,
underrättade honom, att undei handlingar voro å bane mellan
begge Konungarne* förestälde, att man hellre stilla borde
a£-bida deras utgång än i fruktlös strid spilla hvarandras blod,
påminte om deras fordna vapenbrödraskap under Christians
fana, besökte honom förtroligt i hans läger, och föreslog ett
stillestånd. Berendt von Mehlen mottog hans vänliga besök,
besökte honom tillbaka på Visborgs slott, gästade hos honom
flera dagar, stod äfven fadder åt ett af Norrbys barn med hans
frilla, lät öfverhufvud förleda sig till overksamhet och
försummade alla sin Konungs fördelar 47).
I detta skick voro sakerna, då på bestämd dag begge
Kon-ungarne sammanträffade i Malmö, Konung Gustaf åtföljd af sin
Rikshofmästare Ture Jönsson (Ros), sin Marsk Lars Siggeson
(Sparre), sin Kansler Lars Andersson jemte flera herrar af
rikets Råd; fyra Biskopar och Prelater samt tolf Danska
Rådsherrar, alla riddare, omgåfvo Konungen af Danmark; äfven från
de Vendiska städerna infann sig en talrik beskickning, trenne
Borgmästare och fyra Rådmän, hvarutom Lübeck, Rostock*
Stralsilnd och Danzig sände hvardera sin stads Sekreterare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
