Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först trädde begge Konungarne tillsamman i Mahnö kyrka och
helsade hvarandra vänligen. Sedan, efler tillbörliga
a^bety-gelscr på ömse sidor, gingo de upp på rådhuset att företaga
de ärender, hvarför de kommit tillsamman* Då tog Konungen
af Danmark först till ordet och framslälde, huru båda rikenas
föregående söndring varit förderflig för dem båda, och huru
nödigt det vore, att allt missförstånd nu undanröjdes, så att
fred och enighet herrskade mellan dem; började så att tala om
den broderliga förening, som blifvit i Kalmar ingången mellan
alla tre rikena i Drottning Margaretas tid; önskade, att denna
förening måtte förnyas och hållas; påyrkade dock icke någon
regementsförändring * i Sverige annorlunda, än att Danmarks
Konung måtte aftse$ som det gemensamma föreningsbandet
mellan rikena. Till gensvar härå förklarade Konung Gustaf sig
villig till alla sådana vilkor, som kunde bidraga till fred,
enighet och vänskap, men afvisade den ifrågasatta förnyelsen af
föreningen mellan rikena med så bestämda ord och sådana
erinringar om de bittra frukter, Sverige skördut deraf i
föregående tider, alt Fredrik ansåg bäst vara, all godvilligt uppgifva,
hvad han ej fann sig mäklig alt förfakta, yrkade således ej
något vidare i delta ämne, utan föreslag en evig fred, så, atl
hvartdera riket skulle förblifva vid sina gränser. Derpå
företogs saken om Gottland. Danska Uådsherrarne framdrogo
fler-faldiga grunder och skäl till styrka för Danmarks anspråk på
denna ö. Det tillkom Rikshofmästaren Ture Jönsson att svara
till deras påståenden. Under nedfärden till Malmö hade Konung
Gustaf ofta förmanat honom såsom den mest erfarne och den
äldste af ridderskapet och rådel, att med styrka och allvar
förfäkta Sveriges rätt. Biskop Brask hade till samma ändamål ur
Strengnäs häfdagömmor 48) framletat alla hithörande bref och
handlingar och derom fört flitig brefvexling med Ture Jönsson.
Men Danskarne hade funnit medel att tillstoppa munnen på
honom, derigenom att de låtit honom första, huru det skulle
komma att gälla hans arfvegods i Norrige och i Halland, om
han mycket lade sig ut för Sveriges rätt till Gottland. Då
Ture Jönsson derföre skulle svara, började han att stamma,
hostade, framkrystade blott afbrutna ord och osammanhängande
meningar. Kanslern Lars Andersson tog då till ordet, och
sedan Konung Gustaf sjelf. Derefter steg en Dansk Rådsherre
af namn Anders Bil le upp, en gammal, ansedd man; han,
förtröstande på sin erfarenhet, sin höga ålder och sina grå hår,
begärde af Konungarne lof att få tala några sanningsord i
denna sak. Derpå började han: ”J, gode Konungar och andra
"gode Herrar som här tillstädes ären, om J velen bekänna
sändningen, måsten J vidgå, att J åren ringa förfarne uti sådana
”gamla saker och ärender’ besynnerligen om Gottland, som J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
