Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungarne skulle hålla fred, enighet och godt naboskap med
hvarandra, icke skydda hvarandras fiender, ickfc heller i det
ena riket upptaga landsflyktige från det andra. Serskilt gåfvo
båda Konungarne hvarandra sitt öppna bref, alt alla riddare,
riddersmän, fruar och jungfrur i hvartdera af rikena, som i det
andra riket hade gods liggande, hvilka dem med rätta
tillhörde, skulle samma gods utan hinder återfå, bruka och behålla,
så vida de icke af förfäderna voro sålda eller förpantade.
Det ser man af denna recess, att de Hanseatiska
köpmännen icke glömde sig Sjelfva, utan ganska skickligt förstodo både
att bevaka sitt eget bästa och äfven att upprätthålla sitt
anseende och sitt inflytande på nordens riken, i det de tilläde sig
kallet icke blolt af medjare, men tillika af domare mellan de
nordiska Konungarne. Äfven Konungen af Danmark hade
vunnit allt, hvad han utan svärd kunde vinna, ty så väl han som
Lübeckarne visste ganska väl, att Visby stad och slott då ännu
voro i Norrbys händer; de belönades äfven af Konnng Fredrik
för sin visade ynnest mot honom, ty redan följande dagen efter
mötet, den 2 September, utfärdades af Konungen en urkund,
hvarigenom Lübeck erhöll rättighet att årligen i fyra år
uppbära fyrahundra mark af inkomsterna pä Gottland, och få dagar
derefter, den 11 September, genom en annan urkund
bekräftades de Vendiska städerna högtidligen i de för deras handel
så vigtiga fri- och rättigheterna i Skåne och i Danmark,
hvar-utom en månad derförut, den 15 Augusti, tre veckor efter det
förut omtal ta mötet i Jönköping, de Tyska köpmännen
försäkrades om tillgodonjutandet i vidsträcktaste måtto af alla deras
handelsfriheter i Norrige och synnerligen i Bergen: delta allt
af erkänsla för de af Lübeck och dess anforvandter Konungen
”välvilligt visade tjenster.” Konung Gustaf åler fann sig icke
blott sviken i de förhoppningar, man gjort sig om det
Gott-ländska tåget och de försäkringar honom blifvit gifna, men såg
ganska väl äfven, hvartut hela denna handel syftade, så att
Sverige ensamt skulle komma att bära tyngden af kostnaderna,
men andra deraf skörda frukten* Del är också troligt, att han
aldrig beseglat denna recess, om han sjelf denna tid sutit
säker och fast på thronen; men i de tecken af det inhemska
missnöje, som redan uppenbarat sig, såg han förebud till
uppväxande stormar och den strid, honom förestod inom hans eget
rike; han behöfde derföre ledighet från utländska fiender, som
för ingen del borde föraktas, sä mycket mindre då de höllo
tillsamman, och han icke kunde uppsätta sig mot den ena,
utan att blifva tvungen också draga svärdet mot den andra.
Således hellre än att fullkomligt utblotta sina krafter i ett krig,
hvarvid mycket kunde förloras, men troligen intet vinnas,
skickade han sig efter tiden och gaf vika för omständigheterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
