Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen med hjeltemod, nedslungade stenar i mängd, afslog för
andra gången den väldiga stormen och gjorde bland
Svenskar-ne ett stort nederlag. Då stupade den käcke Peter Fredag
och med honom hela hans fennika till sista man; då föll
äfven den tappre Jöns Petersson (Ulfsax) och med honom
många frie hjeltar; af fyrahundra skyttar voro icke flera än
fyra öfriga, och af fyra fennikor knektar blott några få karlar.
Denna förlust gick Konungen hårdt till sinnes, och då han
tillika förnam, att de belägrade innanför muren gjort en skans,
som icke stod att beskjuta, lät han med trumpeten blåsa
tillbaka de stormande, så många af dem ännu voro vid lif. Men
äfven besättningen på slottet hade sammansmält till mer än
hälften, och af de öfriga voro de flesta sårade. De funno sig
icke kunna uthärda en ny storm, och sände derför följande
morgon bud till Svenska lägret med tillkännagifvande, alt de
voro villige alt dagtinga. Men Konungen afslog all daglingan,
emedan de gjort honom en sådan obotelig skada; de skulle
gifv? sig på nåd och onåd. Nöden tvang dem ock dertill, alla
dömdes såsom förrädare till döden, och sjuttio af dem
afrätta-des. Gerna hade Konungen skonat den gamla bysseskytten,
men krigsfolket, förbittradt, fordrade hans blod. ”En sådan
”badstuga,” utropar krönikan med harm, ”förutan allt annat
”ondt hade den arga förrädaren Berendt von Mehlen tillredt
”här i Sverige.” Konungen anförtrodde till Arvid Vestgöte,
som af det undfangna såret icke tagit skada till lifvet, Kalmar
slott, stad och län med befallning att skyndsamligen, så
mycket möjligt var, iståndsalta de sönderskjutna och skadade
de-larne af slottet. Drog så Konungen sjöledes till Stockholm igen.
Under vägen stötte Liibska Svanen, hans bästa skepp, som
förde alla krigsförnödenhelerna och de bästa fältstyckena, mot
en klippa vid Öland och sjönk på tjugu famnars djup, en
förlust så mycket kännbarare, då genom en samma år
uppkommen eldsvåda på Stockholms slott silfverkammaren och en del
af sloltet nedbrann. Och samtidigt dermed oroligheter i
Dalarne. ”Det var icke ringa motgång Konung Gustaf hade att
”draga allt uppå en tid.”
Under allt detta måste Gustaf hafva ett vaksamt öga på
ännu en annan fiende, som genom sitt förtviflade mod, sin
rådiga klokhet och sin krigskunnighet ej mindre än genom sin
förslagenhet och skicklighet i underhandlingar var lika
fruktansvärd både för Danmark -och Sverige. Då Norrby nemligen
underkastade sig Konungen i Danmark, hade han endast sökt
räddning för ögonblicket. Han bibehöll sig ännu, sedan
Svenska krigsfolket lemnat Gottland, i fortfarande besittning af Visby
stad och slott, och han stördes deruti icke af Konung Fredrik.
Christina Gyllenstjerna hade af tacksamhet för det deltagande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
