Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föregaf, att han upprest sig mot Konungen till förmon för den
unga Nils Sture, en 12-årig gosse, som då befann sig på
Kalmar slott, anförtrodde honom i Henrik Jutes våld, förmante
denne och alla knektarne till tapperhet och trohet, lofvade
snart återkomma med en väldig makt, tog derpå med sig sin
broder och sin fru jemte all sin redbaraste egendom och begaf
sig öfver till Tyskland, att med Hertig Albrekt af Mecklenburg, *
Christian och andra Konung Gustafs fiender öfverlägga om
gemensamma mått och steg.
Nu är för ögonen, skref Biskop Brask lill Ture Jönsson,
då man sporde Berendt von Mehlens uppförande, huru ärliget
gick till pä Gottland; ty hvad som gömmes under snön, går
upp med tön. Mången var, som fruktade denna utgång och
hade hellre sett en Svensk höfvid sman. På denna tid hade
Carl V vid Pavia vunnit en lysande seger öfver Fransmännens
Konung Franz I och tagit honom sjelf till fånga. Hela Europa
bäfvade för Kejsarens makl. Hos Christian och hans anhängare
uppväxte derigenom nya förhoppningar, hos de nordiska Kon*
ungarne en ökad fruktan. Kalmar var i detta sakernas sTtick
en viglig ort, och Konung Gustaf förtörnades så mycket mer
öfver den otacksamme Berendt von Mehlens förräderi, kallade
genast sitt krigsfolk tillhopa och drog med en stark härskara
sjelf ner lill Kalmar. Stadens invånare mottogo honom med
glädje, men besättningen på slottet afslog hans uppfordran och
svarade, att de erkände ingen annan för sin herre än Berendt
von Mehlen. Konungen lät då sitt rytteri rida ett hvarf
omkring staden fram mot slottet, att förnimma hvad de derstädes
verkligen hade i sinnet. Bland besättningen var en gammal,
flintskallig bysseskylt, som troddes stå i förbund med den onde anden
för sin stora konst skull, ty han sköt aldrig felt. Han måttade nu
efter faltöfversten Arvid Vestgöle, förmodande, att det var
Konungen sjelf, sköt honom ock tvertigenom låret och fälde tillika
fyra andra karlar. Då lät Konungen uppkasta skansar mellan
slottet och klostret, muren beskots, och derpå gick första stormen an.
Men Berendt von Mehlens män stridde som hjeltar, ”alldeles
såsom de hade varit rasande,” så att Svenskarne måste vika. Gustaf
talade sitt folk skarpt lill, förebrådde dem, att de voro förfärade och
blödiga, kastade af sig sin rock, tog på sig harnesk och hjelm
och sade, att han sjelf skulle vara med i stormen och antingen
taga slottet in eller ock störta derför. Djupt träffade af
Konungens förebråelse, bådo krigsmännen honom ej göra dem den
skammen, att han sjelf skulle gå med i stormen, de ville
göra sitt bästa, skulle de än alla stupa dervid. Han tackade
dem, lät-ännu bättre beskjuta muren, hvarpå krigarhoparne å
nyo stormade till slottet. Men ehuru alla värnen på norra
sidan deraf voro bortskjutna, försvarade sig dock besättniijr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
