Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”sina varor, skalle de icke vara förbundna till något visst pris,
"utån kunna dem utföra eller ock upplägga, hvad de icke med
"nöje kunde föryttra. De skulle ega rätt att berga, uppfiska
"och uppfiska låta sjödrift och vrak, utan annan afgift än
dags-"penning till arbetsfolket. 1 det fall de framdeles önskade
nå-"gon förändring eller förbättring i dessa friheter, skulle dem all
"villfarighet derutinnan bevisas. Häremot skulle Svenskarne i
"Lubeck ega tullfrihet och en obehindrad handel.™
Genom detta fördrag var den Hanseatiska ensamhandeln i
Sverige i fullaste mått faststäld. Hvarje fremmande medtäflan,
serdeles den Holländska, som under Christians regering och
ofta äfven under tiderna förut hotat Östersjöstädernas handel
med fara, var icke blott genom den Tyska städerna nu beviljade
tullfrihet mycket försvårad, men äfven bestämdt och
uttryckligen tillbakavisad. All sjelfverksam eller så kallad aktiv-handel
skulle för de Svenska köpmännen vara inskränkt inom
Östersjön till stapelplatserna Danzig och Lübeck, Svenskarne således
utestängda från farten genom Sundet och Balt, det vill säga
från all handel på Nordsjön. Omedelbar köpslagan med de
företrädesberättigade stånden, presterskapet och frälset, var
visserligen icke oinskränkt medgifven, men under förevänning
eller sken af handel med dyrbarheter kunde hvarje annat köp
lätt uppgöras. Sveriges hela handel var sålunda så till sägande
gifven till pris åt de Hanseatiska köpmännen. Konungens och
Rådets långa motstånd utvisar, att de insågo det förderfliga
deri för landet, ehuru tidsomständiglieterna aftvnngo dem
stad*-fästelsen deraf. Men Knuta Eriksson till Laiciko, en af
rikets rådsherrar, Lagman i Österbotten, vägrade rent af att
besegla f rdraget; han sade sig "väl förstå, hvad derefter följa
"ville," förespådde, "att man ändock förr eller sednare skulle
"nödgas bryta med Hanseaterna, om man icke ville se riket
"alldeles gå till undergång, och trodde, att detta nu lättare
"kunde undvikas än sedermera, då kanske större svårigheter
"lade sig i vägen." Äfven Biskop Brask, då han sporde
Lti-beckarnes påståenden, ty sjelf var han icke närvarande vid
riksmötet, förestälde, att man först borde öfverse de gamla
fördrag, riket afslutit med England, Flandern och Holland, innan
några yttermera beseglades vår Höfvidsman och oss allom till
nesa i tillkommande lid, afrådde derföre att så rundeligen
bevilja Lübeckarne alla deras påståenden, till rikets och dess in^
vånares förderf, ty vore den första vreden bättre än den
sista; dock må de unge derför sörja, säger han, som det
utdricka skola. Såsom vi framdeles få se, sörjde äfven Gustaf
derför, när tiden dertill kom, så att i en Lübeckares
uppteckningar 51) öfver sin tids händelser det om honom heter:
"Denne Gustaf var förét en Engel, men blef äedan enDjefvul,11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
